Ett år alltså…

Hur fort går tiden som sagt? Jag har ju varit mamma i 13 månader nu, high five på det! Och jag måste säga att det går utmärkt, jag har antagit rollen med hull och hår.  Hullet håller så sakteliga på att rinna av mig, visserligen, inte jättemånga kilon kvar till vikten som jag hade innan jag blev preggo, bara till att tighta till helheten så att jag är en milf till midsommar, haha. Joråsåatt. För nog saknar jag den där kroppen jag hade innan, men nu när immunförsvaret äntligen har tagit kommandot över de där rackarns dagisbacillerna så är det bara till att kämpa.

Håret som jag tappade håller på att växa ut, så om jag vill ha lugg är det bara till att kamma ner utväxten i vikarna, gå fort och se glad ut. Snyggt med så kallat babyhår. Förutom ytligheterna så är hela jag fylld av kärlek till Frank, mitt hjärta går ut led som Ida Johansson sa i dokumentären om Glada Hudik och Trollkarlen från Oz.

Att en så liten person som Frank kan fylla hela mig med kärlek, från topp till tå är verkligen en magisk känsla. Och jag tror banne mig inte att den går att förstå om man inte själv har barn. Han utvecklas varje dag och spelar oss ett spratt med sina kunskaper, nyligen kom han t.ex. på att han kunde gå baklänges, väldigt spännande och roligt tydligen. Plötsligt händer det liksom.

Och nu är min mammaledighet helt slut, på måndag går Jocke hem i ett halvår och så börjar jag arbeta heltid. Och det känns faktiskt skönt. Det ska bli skönt att slippa gå upp på natten, skönt att jobba heltid och vara med i matchen på jobbet och roligt att Jocke kan vara hemma och husera med Frank.  Fast det är lite sorgligt också, på något konstigt vis kom den känslan över mig, men Frank är ju alltid vår och jag är ju alltid hans mamma, så det här kommer bli bra.

Så det firar vi med en skön helg i stugan!
Hoppas att ni också får en toppenhelg!