En turkos touch

Som sagt. Att få välja att vara färgglad på vintern med till exempel turkosa strumpbyxor och en turkos fluga på mannen tycks vara brottsligt då alternativet inte finns. Mannen skulle förstås inte ha turkosa strumpbyxor, men ni förstår. Ungefär lika brottsligt som att tränga sig före i kön på IKEAs avdelning ”byten och återköp”. Bara för att få upp pulsen lite. Jag tror att dessa brott kan likställas med varandra, vad straffet skulle bli är dock oklart.

Hur som helst så var det inte superroligt att leta rätt på en elegant klänning som ändå skulle kännas som mig. Det gick inte. Inte alls. Men när jag stod där i provhytten och till en början såg ut som lilla Alfadji men mjukisbyxor, mössa på lockarna och osminkad så såg det mörkt ut. Det såg ut som att frisyren satt fast mössan, som en peruk, jag suckade och stönade och trodde att jag aldrig skulle kunna matcha min man.

Men fasen. Det blev bra till slut. Och det blev en stilren marinblå klänning, flott och enkel. Och jag kände mig snygg. Särskilt eftersom jag själv hade piffat till mig med tukosa naglar, gjort ett örhänge endast för aftonen och dessutom fiskat fram mammas gamla halsband som fick bli ett armband.

Så jag säger såhär, ibland blir det bättre än väntat och ibland kan ett cocktailparty förvandlas till en bröllopsfest och då är det bra att känna sig snygg i marint, med en touch av turkost…