En liten fegis

Jag blir en liten fegis i stan. Nu vill jag gärna ut och springa. Har fått tillbaka energin. Ja, det är fortfarande ljust ute. Men jag känner mig inte alls lika trygg i skogen här runtomkring som jag gör på Öland. Det finns ingen garanti för var galningar dyker upp, det vet vi och det blir vi tyvärr påminda om varje dag.

Men bland får, lamm och gamla komockor känner jag mig aldrig illa till mods. Där känner jag mig som en del av naturen, springa ut till fyren och tillbaka, andas in havsluft och känna att det är mitt Öland. Klappa ett får i farten, få en fluga i munnen och få medvind av det vackra. Möta motionerande medelålders damer med gångstavar och hälsa, för vi bor grannar…

Men nej, jag drömmer mig bort, lägger energin på bloggen, klappar katten som precis la sig på tangentbordet och tänker att imorgon, imorgon ska jag motionera…