En gång Mosåsare, alltid Mosåsare…
Som sagt så var det en heldag med tema hemvändning igår. Visserligen är jag hemma hos mamma och pappa ofta, men igår passade jag på att ta en promenad runt byn med Frank och mamma.
En fantastisk kväll med böljande åkrar, gigantiska vindkraftvärk, semesterlugn och mina minnen som spelades upp. Den gamla stationen som var post när jag växte upp och som numera är ungdomsgård, där tågen svischar förbi och förmodligen inte gör en enda passagerare uppmärksammad på samhället Mosås.
Skogen där vi gick på utflykt och grillade korv när jag var fritidsbarn, kyrkan där alla skolavslutningar hölls med den bästa av präster och den gamla skolan med tre stora klassrum och dubbelklasser.
En gång Mosåsare, alltid Mosåsare…
Och ni som envisas med att det heter Mosjö, gör er icke besvär, det är bara hittepå för nyinflyttade som vill göra förändringar, för när jag spelade fotboll, då var det Mosås sportklubb som gällde och inget annat. Sjön som däremot låg där nedanför åsen för en herrans massa år sedan hette Mosjön, men samhället är och bör förbli Mosås, om ni frågar mig.
Kommentera