En björntjänst

Eftersom Frank numera alltid vaknar klockan tre och får mat och sedan somnar om ett par timmar så är jag inte helt pigg när vår vuxendag drar igång (vad trodde du liksom, du är mamma nu) dvs. då det förväntas att man är någotsånär vaken, pigg på promenader och redo för att fånga dagen. Så istället för att trotsa tröttheten och göra någon slags nytta så somnade jag som en stock i soffan, vaknade av att norrmannen vann Vasaloppet och somnade om tills nu.

Tack vare min norrman som tog med sig Frank i babybjörnen och gick till farfar. Snacka om björntjänst. Och vilken bra grej den där bärselen är, Frank somnar närhelst vi börjar gå runt med honom, stå eller sitta still är inte att tänka på mitt på ljusa dagen, ju mer rörelse ju längre tid sover han. Och som sagt, vi börjar lära känna varandra, våren närmar sig och snart är det påsk. Som jag längtar till påsken.

Kanske att jag skulle försöka mig på ett litet träningspass à la Olga innan söndagen är passé. Då skulle ändå jazzen hålla käften och jag känna mig bättre till mods. Återkommer i den frågan.

Men först måste jag fixa någon slags krubb. Bara så ni vet.