En avstickare

Om jag är på Öland och ser hur solen är på väg ner bakom träden, hur solens strålar försiktigt smeker trädstammarna och letar sig fram till stenhusets vita fasad och nästan viskar att jag ska komma ut och se, då, då tar jag mig en avstickare. Jag säger att jag ska åka ner till havet och bara titta lite. Och det gör jag.

Men jag åker till andra sidan. Den sidan där Kalmarsund skiljer oss åt, där man kan se Oskarshamns kärnkraftverk i horisonten och den sidan där de rundaste av stenar samlas i vågornas kluckande. Så jag sätter mig i bilen och gasar iväg för att hinna innan solen gömt sig bakom Blåkulla.

Sen balanserar jag på de runda stenarna till tonerna av vågorna under tiden som himlen kör sin show.

Men nu är jag hemma i sängen, i Örebro och lyssnar på kroppen och önskar god natt. Kvällens avstickare blev inte mer romantisk än så…