Ekande rent

Grejen med den här städningen var ju att det kom hit en journalist och en fotograf igår för att göra ett reportage till den lokala tidningen Örebroar’n. Och även om mamma trodde att det inte skulle behövas så mycket städning, kan jag säga att det var mer likt en brottsplats än ett tjusigt hem redo att visas upp. Det var grejer högt och lågt, mest högt för det som är lågt tar Frank hand om och lägger på helt fel ställen om ni frågar mig, frågar ni honom så ligger de säkert på rätt plats. Och finns det inget som ligger lågt då drar han ut lådorna och sprider ut det på hela nedervåningen. Spärrar sa du, ja, vi har funderat på det. Men det är ju mer sport utan.

Anyway. Typiskt tråkigt att klockan skulle skruvas fram precis i går eftersom tidsoptimisten fick lite mer stylingstress och städmani då. Med andra ord ingen direkt njutning av söndagens solsken för mig utan mer agera virvelvind och bortplockerska. Fast ytterdörren stod på vid gavel, fågelkvittret hördes ända in och de smutsiga fönstren blev än mer tydliga…

Nu är huset så fint och städat att prylarna som förut fungerade som ljudabsorberande material gömts i garderoben så att det ekar när vi går i trappen. En Nisse har flyttat in och håller sig på mattan i köket och en hylla har kommit ut ur garderoben och en klädställning har gått in. Fyndigt, jag vet.

I skrivande stund är det så i alla fall, risken att Frank har flyttat om allt till sitt sätt när jag kommer hem från jobbet är förstås överhängande, men det är förstås okej. För vi bor ju faktiskt här. Även on jag trivs bäst när det är välstädat och nästan ekar i trappen…

När reportaget kommer återstår att se, ni lär ju bli varse om vi säger så. Happy måndag kamrater!