Det lilla extra…

I tisdagskväll var campingen fullbelagd, då kom ett par in i repan som jag tyvärr fick neka plats, trots att de kom från Örebro. De förstod situationen och åkte vidare, inga sura miner där inte. Och i torsdags när jag var och handlade på ICA fick jag syn på paret och eftersom jag fortfarande hade uniformen på inklusive scarfen och min ständiga sociala kompetens (ibland undrar jag om det är en diagnos) frågade jag ifall de hade hittat någon annan camping samt att jag bara ville informera om att just då fanns det platser med el dessutom.

Mamman i familjen blev glatt överraskad och frågade om bokning inför nästa år, hon ville helst inte tala jobb med mig eftersom jag inte stod bakom receptionsdisken, jag sa äsch, jag har ju uniformen på. Sedan berättade jag det hon ville veta och sa att hon var välkommen med en bokning inför nästa år, för ni vet väl att den är öppen?

Vi skildes åt med leenden. Vid dessa tillfällen är jag glad över min sociala kompetens och den inbitna tanken på det lilla extra. Men ibland går det över styr, som med tysken och hörlurarna. Det kan ni läsa om här…