Det går bra nu

När den ena grannen reser partytält för kommande galej gjuter vi plattan till garaget. Bygge som bygge. Förhoppningsvis kan vi ha party i vårat garage så småningom…

Igår var det alltså fullrulle i Astrid Lingrens värld. Det har det i och för sig varit varje kväll hela veckan för att förbereda för gårdagens arbete. Ett betongarbete som drog ut på tiden och som avslutades kl 21. Men nu är plattan gjuten och ligger här bredvid huset och fläker ut sig i stundom sol stundom moln. Så jäkla bra. Jag gjorde förstås inget på den biten. Men jag hällde i betong i mina gamla stövlar, gjorde fotavtryck vid brevlådan och servade arbetarna och Frank med diverse föda.

Och idag är det lite lugnare. Innan grannens party drar igång. Den andra grannen lirar på sin gitarr och Frank och jag har precis gått över till en tredje granne vars telekabel förstördes en aning men numera är återställd. Med andra ord kom det en mindre nöjd herre och undrade vad det var frågan om då när kabeln var klippt så att säga. Jag hoppas att han är nöjd nu, men innan han förstod att det bara var Frank och jag som plingade på med en smarrig kaka, såg jag någon glutta fram bakom gardinen, glömma bort att fönstret var öppet och yttra meningen, ”det är bara någon som vill sälja en kaka, skit it”.

Men aja. Kabeln är fixat, kakan är lämnad och plattan är gjuten. Det går bra nu. Det tycker jag ändå. Och varför i hela friden la jag betong i stövlarna, jo, jag tänkte att de kunde få agera dörrstopp.

Hej hopp!