Det är ett FAKTUM

Mannen och jag är på renoveringsuppdrag. 61 trappsteg enkel resa i en trappuppgång som påminner om att bestiga någon av Ölands fyrar. Jag blir åksjuk. Och att bära upp verktyg för en köksrenovering det går inte att bära i ett fång om vi säger så, även om jag ser det som en sport att bara gå en gång. Men det är en hel del verktyg kan jag säga. Och nej. Det finns ingen hiss, då hade jag ju för tusan åkt den för länge sen.

Jag är dock väldigt tacksam att lägenhetsinnehavaren hade rivit allt så bra innan, för fy sjutton för att kånka ner ett kök i den trappen. Eloge till honom. Att dessutom utkörarna av det nya IKEA köket bar upp allt är ännu bättre.

Och om vi trodde innan att de skulle vara easypeasy att sätta upp ett kök, så är det alltid någonting som tar emot. El som måste dras om, väggar som behöver nya gipsskivor och skåp som måste kapas lite i kanterna. Lite av en klassiker. Och även om Jocke och jag har byggt två kök tidigare så hade jag helt och hållet förträngt hur småjobbigt det är att skruva ihop alla stommar, lådor och hyllor. Men nu är det ett FAKTUM att jag är en hejare på det. Jag skruvar, Jocke fixar resten. Perfekt kombo.

Men jag är också väldigt tacksam för att vi har valt ett Marbodalkök till huset, vilket tydligen innebär att stommarna är klara och mina tidigare erfarenheter av att skruva kök belåtet kan lägga sig på sofflocket och vila lite. I skrivandes stund skulle även en tatuering med budskapet ”aldrig mer bygga ett IKEA kök” på underarmen kännas som en bra investering för framtiden.

P.S. T-shirten som jag har på mig är från IKEAs öppning i Haparanda, tänkte att det skulle bli en bättre feeling då…D.S.