Bygglov in the area…

Precis när jag kommit in från trädgården och tänkt att nu kan jag sjunka ner i soffan och titta på ett av mina två favoritprogram, nämligen Bygglov, så visar det sig att det inte alls är Bygglov. Nähe. Det är visst nationaldagen som ska firas med pompa och ståt. Fint för visso, men dåligt att inte Bygglov förgyller min onsdagskväll i vanlig ordning. Mitt andra favoritprogram är som ni vet Top Gear, men inte heller det syntes till.

När däremot Jocke kommer in och frågar om vi ska gå en promenad svarar jag ja, tar med mig kameran och säger, ”kommer inte Bygglov till mig får jag väl gå till dem”. Sagt och gjort. Efter att jag skymtat deras bil i måndags och fått insider information om att de skulle befinna sig in the area, så att säga, så tyckte jag att det var lika bra att passa på. Inte främst för att ta en idolbild, utan för att berätta för dem hur grymt duktiga de är. De vet de ju så klart redan, men inte att jag också tycker det.

Såhär var det, vi går en kvällspromenad, får syn på Willy som står och tittar på Matte när han arbetar. Jag säger till Jocke att nu går vi dit. Han säger nej, det kan vi ju inte göra, pinsamt ju. Äsch säger jag, nu står de ju där och Willy har alltid tid att prata tänker jag. Jocke skäms lite och måste andas ut lite extra tungt för att ta sig samman, och inte skämmas ihjäl för sin fru, jag går fram som det barn jag är och säger, hur går det grabbar?

Tjaa, det går bra tydligen. Willy spelar tumstocksgitarr och Matte bökar med sitt projekt. Jag frågar var Mija är, henne har de tyvärr trollat bort. Hon som är så förbannat duktig, det vill jag ju säga till henne.

Sen frågar jag om jag får ta en idolbild, visst, det går väl bra, Willy blir lite förvånad över att jag ska vara med, men han lirar vidare på tumstocksgitarren och Matte ställer upp med ett leende på läpparna. Jocke fotar och jag tror att det här är ett av de bästa korten i hans historia, hela vi fick ju plats. Jag tackar för idolbilden, ger Willy mitt visitkort, han säger deerhunter, Eva Hjortsberg, och sen fortsätter Jocke och jag vidare på vår promenad.

Och hade det inte varit för att jag själv tycker att jag har en så god smak så skulle jag vara den första att anmäla mig till programmet, för som sagt, den där trion kan sin sak. Men behöver de en prao någon gång så anmäler jag mig på stående fot.

Kommentera