Blev inte…

Nej det blev inte riktig som jag hade tänkt mig, förmodligen inte alls som Frank eller Jocke heller hade tänkt sig. Och nu pratar jag inte om mitt hår. Nej. Utan om den förbenade magsjukan som har drabbat både Frank och mig och säkert Jocke med snart. I skrivande stund står Jocke utanför och bilar bort betongklumpar från grindstolparna, stackaren, på skakiga ben i dubbel bemärkelse. För det vore ju konstigt om han skulle klara sig ifrån vomeringar och dylikt när Frank kräks rakt ut, utan hejd och kontroll. Uschamig.

Frank sover på soffan och jag håller tummarna för att blåbärssoppan och de rostade mackorna ska få stanna kvar i min mage. Typiskt tråkig tajming. I och för sig kommer väl aldrig en magsjuka lägligt, det kan jag verkligen inte tänka mig. Men som ni vet är den här veckan min sista som pedagog på förskolan och jag hade absolut inte tänkt vara hemma och spendera de dagarna hängandes över toaringen. Nej. Nej. Nej.

Jag skulle vara frisk som en nötkärna, ha fest med barnen och kramkalas, fixa en frökenfinal som de skulle minnas resten av livet, komma ihåg mig som en härlig och glad fröken, inte en som blev grön i ansiktet och aldrig mer kom tillbaka. Dåligt.

Som om det inte vore nog har vi dragit igång ett nytt projekt, nämligen förberedelser inför plattsättning av garageuppfart. Så igår när Frank och jag låg sked i soffan knuffade grävmaskinen omkring på jordmassor här utanför, lastbilar kom med grus och Jocke varvade arbetet som sjuksköterska med projektledare.

Men det får jag berätta mer om sen, nu ska jag nog lägga mig bredvid Frank igen. Jag hoppas verkligen att ni mår bra och har en bra dag!