Ältande dagslända
Efter nästan ett år som fröken på dagis trodde jag att mitt immunförsvar skulle palla trycket för klassiska förkylningar med rinnande näsa, lättare feber och ond hals. Men jag hade fel. Min immunitet för dagisbaciller blev förbrukad när jag blev utröstad för semester. Något som jag som sagt trodde kunde ses som en belöning. Semestern alltså och inte förkylningen. Jag är ynklig som få och en ältande dagslända i väntan på en telefontid hos vårdcentralen.
Likt torkad trasslig tång slingrar sig använda näsdukar längs soptunnas kanter och det förvånar mig ännu en gång att det kan produceras så mycket snor i en snok. Jag är krasslig som en rostig kedja som dragit upp sin sista båt.
Blåelden påminner om kliet i näsan tack vare namnet på denna ståtliga växt. Blåkulla skulle göra mig gott med häxkonster och vidskeplig kraft. Regnet smattrar mot stenarna och bildar figurer av droppar, jag springer huttrande till bilen och inser att en gnutta frisk luft inte kunde bota mig.
En skavd gom som skvallrar om förtroendet för halstabletternas lindrande funktion. Ömma näsvingar som tagit stryk av allt snytande, snytande som skulle kunna producera pappersmassa och nya näsdukar, kretsloppet skulle vara komplett om det inte vore för att musten har gått ur mig och jag åter ligger hemma i det gröna huset och hostar så att det skallrar i plåtskåpet.
Som det slitna repet är min energi en svag länk, och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk…
Kommentarer
Helene säger:
Stackars dig som är så sjuk! Hoppas du blir bättre snart och hinner njuta nån dag av semestern. Krya på dig!
/Helene
Eva säger:
Åh tack Helene! Jag försöker verkligen. Hoppas att du/ni får en fin sommar! Kram kram
Kommentera