23.30

Nu är det mörkt för länge sen. Om det inte vore för skenet från bygglamporna skulle vi köra Earth Hour här för jämnan. Bohaget är som sagt två trappor ner och prio ett är inte att fixa belysning. Nix pix.

Köket däremot vore som sagt skönt att få ordning på. Jag trodde att vi skulle kunna koppla in kyl/frys och ugn/micro idag, men se den gubben gick inte. Varför inte? För att Siemens inte var ett dugg samarbetsvilliga. Husqvarna däremot skötte sig hyfsat. Vi kan säga att det var nära att jag sket i det blå skåpet…

Så här var det. Och bara för att det är 1:a april så är det inte på skämt, även om jag trodde det vid vissa tillfällen. Det här är based on a true story.

Runt klockan 10 var vi på tippen. Jag gillar inte tippen. Främst för att man inte får kasta allt i stora sorteringscontainrar. Det är ju liksom därför man åker dit, för att kasta rätt skit på rätt ställe. Utan att behöva riva ut mjukplasten ur soppåsarna och försöka trycka in det i de där små hålen som finns för att klåfingriga ungar inte ska klättra in i containrarna.

Nåväl. En hel släpkärra med skräp tömde vi och blev som vanligt lika tillmötesgående av orangeklädda damer som grymtar siffror till svar när man frågar vad man ska kasta hårdplast. I 7:an. Happ. Ej sorterbart. Konstigt.

Sen när kärran var tömd tog vi tag i köket. Insåg att kylen inte fick plats i hålet som det var tänkt. Dessutom skulle det finnas ett läckageskydd under. Det fanns här igår. Skyddet alltså. Men idag hittade vi det inte och att leta efter något genomskinligt i en källare med flyttkartonger och dylikt från golv till tak kändes onödigt. Därför gjorde jag personbästa på IKEA en lönehelg. Tog max fem minuter. Jag kollade i appen var plastbiten låg, pep in och hämtade den, betalade och öppnade bagageluckan.

Vad låg där tror ni? Ja, precis. Det befintliga läckageskyddet som vi trodde hade gömt sig i källaren. Klart att det låg där. Sen började ronderna med Siemens. Jag kan säga att omhägning av dörr tar ungefär en hel dag. Särskilt om en liten plastgrej som man måste ha tappas ner i fläkten i frysen så att den måste skruvas bort och sedan rullar plastgrejen vidare så att ett innerbakstycke också måste skruvas bort, för att slutligen få tag på biten och skruva fast den på motsatt sida…

I skrivandes stund är det nog oavgjort för elen är ännu inte på och därför är det oklart om det fungerar som det ska. Men som ni ser sitter det på plats nu. Så kanske kan matlådorna på verandan få komma in snart.

Vi här även fått dit trappräcket och nu håller min älskade man på att förebereda för målarna så att de förhoppningsvis blir färdiga imorgon. Jag har stämplat ut och smörjer mina arbetarhänder gång på gång med en dröm av solmogna frukter och passion. Som det så fint står på Apolvias handkräm. Bullshit.

Det här blev ett långt inlägg pappa, jag vet att jag inte ska skriva så långt för då orkar man inte läsa. Men äsch. Tack och god natt. I morgon tar vi nya tag.