Tatueringar

Jag håller som bekant på att skapa en relation mellan Ann och mig. TyskAnn alltså. Det går bra. Hon känner sig som hemma nu, trots att hon mest hänger i hallen med pälsmössa och bikini, så hälsar hon att hon trivs i Sverige, i Örebro. I morgon har hon sin första tid hos tatueraren. Det är tuschpennan och jag som är ”tatueraren”.

Hittills har jag gjort research i form av att jag har handlat böcker om tatueringar på bokrean. Läst dessa och förundrats över de traditioner som finns. I vissa stammar stod de som var mest tatuerade högst i rang. De trodde även att tatueringarna skulle lysa i mörkret när de skulle vara på väg in i efter livets andevärld. På andra ställen som i till exempel Japan var tatueringar ett straff för många brott, det sågs som ett av de värsta straffen då de blev märkta för livet och fick uthärda en olidlig smärta. I Thailand finns det vissa munkar som är väldigt tatuerade och tatueringsmästare där har en särskild ritual när de utför sina tatueringar, vilket är en religiös akt.

Jag tycker att det är väldigt intressant särsklit med tanke på att många har den åsikten att tatueringar bara hör till kriminella och sjömän. Vilket historiskt sett inte alls är fallet. I vissa fall ja, men i många andra fall har tatueringarna en religiös betydelse.

Nu är frågan vilken tatuering Ann önskar sig. Om jag får välja tror jag bestämt att det blir någon koppling till de tidiga tatueringarna från Borneo eller Thailand. Kankse blir det en tordyvel…?

Jag funderar även på om Ann är en utbytesstudent och då tror jag bestämt att hon vill se lite mer av Örebro än bara vår hall, men vad gör en utbytesstudent egentligen?

TyskAnn.

Det är så hon heter. Ann. TyskAnn. Hon är här nu. Mamma ringde och meddelade glatt att hon äntligen hade kommit, precis som om hela familjen hade väntat på ett nytillskott. Härligt. Nu står hon här i hallen. Skräms lite på kvällen med sin närvaro, men jag gillar henne. Hon är lång förstås, 176 centimeter. Längre än mig i alla fall. Tydligen blev hon svensk medborgare på stubben för bikinin föreställande svenska flaggan pryder hennes tunna glasfiberkropp. Eftersom hon ännu inte har fått någon frisyr fick hon låna min pälsmössa. Hon ser ju inte ut att vantrivas, men hon kanske är lite kyligt klädd med tanke på det rådande klimatet.

Nu återstår bara frågan hur jag ska förvandla henne till ett samtida konstverk…? Min plan är som sagt att jag ska ”tatuera” henne, men hur det kommer bli mer exakt är i skrivandets stund ännu oklart. Har ni några förslag?

Förmodligen ska hon få en morgonrock också, men vilken sort? Frotté, siden, flanell…? Den som lever får se. Nu säger jag god natt Ann och god natt resten, jag sover på saken och ser vad hon säger mig i morgon.