Jag har snöat in på fåglar. Jag vill teckna fåglar och jag vill helst bli bra på att teckna fåglar. Kanske att det kan ha något att göra med önskade vårtecken, för tänk när svalorna är här, fast då har det redan varit vår och då är det banne mig sommar.
Idag började jag min träning. På att teckna fåglar alltså. Jag hittade dock ingen bok med helvita blad, men den här fina boken kom jag på att jag kunde använda, den har jag fått av min bror. Så nu ska ”The Metropolitan museum of art”-anteckningsbok fyllas med teckningar signerade EH. Flott. En prick fr varje fågel kanske?
Tuschteckningar is the shit, blyerts är inget för mig, jag vill inte kunna sudda och ångra mig, jag vill att det ska bli som det blir. Jag tycker att det bli roligast så. Sen är det ju si som så att om jag nu ska försöka blir en fena på att teckna fåglar är det lite bra om jag inte har suddat ut de första utan att de stolt får kvittra inledningsvis i min tjusiga bok. Det blev t.ex. en tokig rödhake med för kort stjärt och ölmage, undra hur hans fågelsång låter..? Färgen på den udda skaran av fåglar är från akvarellpennor, hur fiffigt är inte det? Som att rita med en vanlig färgpenna, fast sen kan man dra över lite vatten och vips ser det ut som om det är akvarell.
Skrivet den 9 februari 2011 i kategorin
Eva tecknar |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag googlade på ”linjeteckning” inför en lektionsuppgift till bilden och kom in på den här bloggen. Som hon tecknar. Och som jag undrar varför jag inte tecknar mer. Så nu har jag tagit fram en bok med vita blad och ska minsann börja teckna.
Men inför lektionen gjorde jag tre självporträtt, ni vet de där man inte får titta på papperet och inte lyfta pennan. Fast det är bara första bilden här som är enligt den modellen (och halva på plankan), den andra fuskade jag på och tittade på papperet och lyfte pennan. Den tredje bilden gjorde en student av mig. Och den fjärde bilden tänkte jag arbeta vidare med, för de blir ju inte särskilt likt…
Men så roligt det är. För ett ögonblick tänkte jag ju att jag skulle göra ett självporträtt om dagen, som Eva på linjen. En svart tuschlinje som bildar en bestämd fröken, sned konstnär eller skev filur. Det kanske är det jag ska förgylla de vita bladen med. Egoistiska linjer…?
