Just nu…

Här bakom mig i mörkret ligger Frank i sin retrovagn och snarkar. Vi har precis varit på babycafé, tog fel på dag och fick vara med lite mindre bebisar. Roligt att få vara äldst och rörligast tänkte Frank, körde hela registret och knoppade in på vägen hem efter en och en halvtimmes stoj med Vincent. Frank får berätta mer om det senare.

Hur som helst så har det varit lite tyst här några dagar, ni kanske undrade om jag drog mössan över huvudet och tryckte på paus. Det hade förvisso varit skönt, men tyvärr inte gångbart en längre stund. Så undertiden som det händer hemskheter i världen och precis bredvid så har vi försökt vara som vanligt och nu känner jag att jag har lite mer motivation. Kanske inte för att fiska upp muskelknutten ur flingpaketet, men åtminstone ta mig i kragen och tänka positivt när mörkret kryper på och november känns som den längsta månaden på året. För som sagt, det här med att vara en trött småbarnsmorsa, det är verkligen inget att klaga på. Inte alls.

Så nu hoppas vi på nya krafter, med eller utan tröttmössa. Snart kommer säkert inlägg om en hyvelbänk, ett förråd, det där garaget, helgens aktiviteter och lite annat smått och gott. Bäst att passa på så länge Frank sover. Så att säga.

Kram så länge!