Jobba på dagen, dansa på natten…
Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.
Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.
Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.
Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.
Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.
Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.
Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.
Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!
Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.
Kommentera