Öppna förskolan

Det här med öppna förskolan är minsann inte så dumt, rena rama lyxen må jag säga. Nu har vi varit där fyra gånger tror jag, mamma och jag. Lite svårt att hålla räkningen för jag är ju med på så mycket. Men det känns som om jag har suttit i den där mjuka ringen vid fyra olika tillfällen, så ja, fyra gånger har jag härjat runt på OPs öppna förskola.

Första gången spände jag musklerna så dant att en tjej blev rädd, det var förstås inte meningen, jag ville ju bara visa en av mina bästa sidor. Min styrka. Men hon blev ledsen och flydde fältet. Attans också.

Idag gick det bättre, då satt jag där och snackade med några andra barn, jollrade lite med Vincent och sprang runt i gåstolen. Gåstol alltså, vilken grej, jag känner mig som en superhjälte när jag springer runt i den och utforskar omvärlden. Snabb som bara den, hit och dit och runt en liten bit, som en evighetsmaskin. Haha.

Fast vi sjunger också, oj vad vi sjunger. Då ska jag sitta i mammas knä, det vill jag helst inte, för jag kan sitta själv. Så det så. Jag kan sitta själv och gunga fram och tillbaka och rätt vad det är har jag förflyttat mig en halvmeter. Men krypa, se det har jag inte kommit på än.

Men om jag fortsätter att ta med mamma till öppna förskolan så kommer jag nog lära mig ett och annat från de andra barnen snart, vissa är så rackarns snabba att ta sig fram att det känns som om hastighetsbegränsningar vore lämpligt…