Krispiga tulpaner

När det blir sådär tokigt med morgonsömnen så rubbas mitt mönster. Det är som att vara bakis på grund av utebliven sömn. Inget konstigt, det hör ju liksom till. Men när solen tittar fram och Frank och jag sover vidare i soffan blir det uppenbart att en fin lördag är förlorad. Två slöfockar i soffan under en filt och glada tulpaner i köket. En förkyld man som håller uppe nödvändigheter och en katt som gör avtryck i snön.

Nu är solen på väg ner och månen står och ler. Frank har för ett ögonblick tagit ett fast grepp om nappen och jag och kiosken pustar ut för en stund. Frank sover, igen, mannen är lugn, alla är mätta och belåtna, ingen fryser och jag ler åt min privilegierade tillvaro. Yes asså.

Men om solen visar sig imorgon och sömnen är någotsånär godkänd då blir det banne mig en promenad i Astrid Lindgrens värld och då ska jag vara lika pigg som en krispig tulpan i motljus.
Joråsåatt. Ha.