Kärleken i köket

Nu ska ni få se på kärleken i köket. Och så måste jag ju erkänna följande. Mitt shopaholicbeteende som förmodligen alltid har funnits latent men inte utgjorde ett så stort hot för ekonomin när jag arbetade inom läraryrket, har väl så att säga verkligen flammat upp och nu mer än någonsin tidigare är jag på riktigt rädd för lyxfällan. Men jag står fast vid att designklassiker som får bo hemma hos oss är en investering och inget impulsköp att gråta spilld mjölk över. Eller hur man nu säger. Dessutom stiger ju dessa raringar snarare i pris än sjunker, så lite patina och kärlek och de är värda miljoner. Haha. I alla fall för mig.

Det jag giddrar om är förstås Lilla Åland karmstol. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Som ni ser blev det två röda, en gul och en svart. Och man sitter banne mig som en kung i de där stolarna. Nu sitter jag ju hellre på en stol än i soffan. Innan var det nämligen tvärtom. Visserligen hade vi färgglada stolar även då, men tro mig, Carl Malmsten kunde sin grej. Det ska vara gött för rumpestumpen, bergis att han förklarade komforten på stolen med precis det begreppet. Jo. Jag lovar.

Sen var det ju det här med ett passande matbord. Och en annan grej med mitt fantastiska jobb. En kan låna hem en möbel på prov. Så nu står han där, bordet Love, som tuppen i hönshuset och bara njuter av att vara omringad av finheter. Och nog tycker jag att Love har det bra där, så bra att han kanske får stanna. Men jag måste nog sova på saken. En sak jag vet är i alla fall att det är ett ljust bord som ska stå där och skina.

Så är det med det. Resten då. Ja det är ju mode. Kaktusar, amplar och marmor. Jomenvisst. Det syntes minsann på mässan oxå, så jag hänger på där.

Kärleken i köket alltså. Så. Himla. Fint.