Hörnet

Jag gillar hörn. I skolan har jag ”mitt” hörn i ca tre veckor till sen hoppas jag på en examen. I hörnet på universitetet har jag gjort mig hemmastadd, där har jag ”bott” i två terminer och det har känts riktigt skönt. Men nu ska jag förhoppningsvis inte behöva spendera mer timmar på universitetet, även om jag tycker om mitt hörn väldigt mycket. Det är liksom Evas hörn. Jag har ordning och reda på mina saker och det gnistrar av kreativitet. Jag kan sitta där och filosofera utan att någon ser mig, stå bakom ett staffli och tyst dra penseldrag över målarduken, jag skulle kunna ”bo” i det hörnet många terminer till, men det blir inte bra i längden, skulle förmodligen sluta med en utmärglad konstnärssjäl utan både mat och pengar, kanske en herrans massa ”konst” men de skulle förmodligen inte bli värda något förrän efter min död.

Så därför har jag nu gjort i ordning ett hörn här hemma på kontoret. Det tokstora staffliet har jag fått av pappa, pallen har nog min farfar gjort och stringhyllan kommer även den från farmor och farfar. Det är bra med hopkok. Bakom stafflit hänger en tavla på Pellefant som jag gjorde när jag gick på gymnasiet. Den skulle egentligen pryda mediakorridorens vägg, men jag tyckte att den blev så fin så den fick följa med hem. Jag målade en mindre bra Ior till den väggen istället.

Jag har köpt dukar i hopp om ett glatt måleri, men först ska jag som sagt försöka ta någon slags examen. Och med den här hörnan i kombination med den på universitetet så ska jag nog lyckas. Är ju bara tre veckor kvar, sen har jag banne mig studerat på universitet i fem år, får vi se vad summan av kardemumman blir av det hopkoket…