För ett år sen…

Det var alltså ett år sedan vi började renovera huset, riva köket och kånka möbler från lägenheten och hit. Tiden går fort alltså. Och lyssna på det här, jag brukar ju ha något som kan liknas vid en julkalender här på bloggen men i julas orkade jag inte eftersom jag hade fullt sjå med att baka och äta bullar, men jag tittade igenom vad jag hade skrivit 2011, är ni med…

I 2011 års lucka nummer 11 skrev jag om framtidsdrömmar, så här skrev jag då:

Framtid. Nutid. Dåtid. Jag vill egentligen inte bli mamma. Helst pappa. Men har som sagt insett att jag är den som måste bli mamma. Dvs. bli tjock, föda ut ett barn ur vajajan och sedan bli av med gravidkilona. Men som ni förstår älskar jag barn och skulle gärna låna några på jobbet ibland. Så det är en dröm. Inte låna barn från dagis eller bli tjock. Men att bli mamma. Eller pappa.

Sen drömmer jag om ett hus, med knarrigt trägolv, öppen spis och trädgård. Och i det där huset ska vi ha ett tjusigt kök med rutigt golv där mannen kan laga mat åt mig, kanske baka lite i den gamla assistenten som vi fick från Karlsson catering igår.

Jag ska ha ett nytt kontor med gamla grejer. Jag ska helst vara ledig en dag i veckan eller kanske sluta tidigare någon dag för att jag ska måla fina tavlor och teckna fina teckningar. Jag ska bli känd som Sören och Anders för att bli med på Tvärsnytt och jag ska bli förknippad med färgglatt och finurligt och många kommer vilja köpa min konst. Man ska kunna köpa alster på min webshop och Deermountain Design kommer blomstra.

Alla nära och kära ska vara friska och vi ska åka till Öland även när det blir vinter. Och någon gång ska jag och mannen besöka landet over there.

Dåtid. Nutid. Framtid.

Alltså, är jag inte lita av en spåtant så säg. Det är bara jag som konstnär som ska erövra världen, sen är jag nästan i hamn. Fränt på något vis. Den öppna spisen finns inte, inte det rutiga golvet i köket heller, men annars är det så otroligt bra att jag går åt. Och i nästa nummer av Älskade hem tror jag banne mig att vi är med.

För ett år sen alltså, byggdamm upp till öronen och beslut som får vilken liga i vuxenpoäng som helst att blekna. Så himla moget med hus. Och nu är jag mamma och försöker bli av med gravidkilona.
Jo, jag tackar ja.
Fram med champagnen!