Way out west

Fredag. Iggy Pop (eller Uffe Pip om man skriver snabbt och slarvigt på sin iPhone) dansar galet på Flamingoscenen. Uppenbarligen har hans ena ben krympt eller andra ben växt en aning. För han går inte helt hundra. Men han rockar på i sin seniga kropp och tar sig ut bland publiken.

Vi dricker cider i väntan på M.I.A. Det är lerigt. Vi kan säga att de som inte har gummistövlar har Converse. Det är festival. Gratisponchos i tygkassen. Öronproppar som skaver i örat. Fulsnygga människor överallt i pappas förstora gummistövlar med nedvikt kant. Jag burkar inte vara sen med att ta på mig gummistövlarna. Men just idag valde jag mina vita skor. Eller, de var vita för ett år sen ungefär, när de var nya. Nu är de mest sköna och bra att stuffa i.

M.I.A  kommer ut på scen efter ett långt intro. Hon är där, liten och kort, med grön jacka och roliga glasögon. Musiken sköljer genom kroppen och mina smutsiga vita skor hjälper mig att dansa lite. Ett färglatt ljusspel målas upp mot himlen och längst bak på scenen dansar en gubbe som blir två och sen tre osv. på en digital tavla.

Naturligtvis spelar ett annat band på en annan scen nästan samtidigt, vilket gör att vi går dit istället. The XX radar upp låtar från sin skiva och vi har det bra. Mycket bra. Sköna låtar som lockar till allsång. Det är dagens sista konsert och vi beger oss från slottsskogen tillsammans med alla andra i leriga skor, nedvikta stövlar och tygkassar hängandes på axeln.