Tillbaka i Pennybridge

Nu är vi hemma igen efter lite mer än en vecka i mitt paradis. I vanliga fall brukar det vara så att vi åker från kylan inne i fastlandet till våren på ön med förhållandevis friska havsvindar och värmande sol i hörnet av lä.

Den här påsken blev det uppenbarligen tvärtom. Visserligen har vi haft fint väder men några värmande plusgrader har vi inte riktigt känt av, nog för att Jocke hann inta en kort stund i solstolen med en god bok och en flaska påskbryggd, men själv har jag mest gottat mig åt en påskvecka med all inclusive á la Karlssons cateringstyle, liggandes på soffan med en glad Frank tätt intill, vilket givetvis är bra nog. Mer än bra nog.

Och gjort otaliga loppisfynd, dra mig baklänges vilka fynd jag har gjort, jag fick dåndimpen när jag hittade det där stället med fina prylar från golv till tak. Jag passade på att ta ut alla mina pengar när bankerna öppnade på Cypern och sen gick jag banans, inte jättebra för plånboken, men ack en sån skön melodi för samlarsjälen. Och tro mig, det där fynden är once in a life time. Jag säger bara lanthandel från 1930-talet. En cliffhanger på det och fotobevis senare i veckan…

På vägen hem idag steg temperaturen allt eftersom och när vi körde in i vårat område kantades vägen av solsuktande motionärer av alla dess slag, med andra ord är våren här nu på riktigt. Det sämsta är att det luktar unket hundbajs lite överallt (det här skulle jag kunna gorma om i några meningar men förstår att det inte kommer ha någon genomslagskraft, men svordom, plocka upp skiten efter era hundar!), det bästa är förstås resten, så som utebliven risk för att halka på en isfläck, solens värme, fågelkvitter, snödroppar i rabatterna och krokus på väg upp, snart rensopade gator och snabba steg i gympaskor.

Jomenvisst. Nu ska det bli skönt att krypa ner i sin egen säng och förhoppningsvis sova några timmar innan kiosken ska öppnas igen. Fler bilder och en och annan rappakalja från påskveckan kommer så småningom. Förstås.
Sov gott vetja!