Talk to the hand

Frank här igen. Ni vet när jag gjorde den där undersökningen som jag sov mig igenom, då skulle de även titta hur det låg till med min hörsel. Men jag ba’ talk to the hand, och tänkte göra mamma och pappa lite nervösa. Jag vet ju att Örebro is the place to be om man har trubbel med hörseln. Så jag var lugn och svarade inte alls på tilltal. Men mamma grät en skvätt och tänkte att det skulle bli svårt för mormor och morfar att lära sig teckenspråk, pappa vågade inte visa sin oro och enligt sköterskorna på BB skulle vi få göra en ny koll om en månad.

Då tänkte jag att det var lite onödigt att jag inte svarade på tilltal, en månad för min mamma som brottas med hormoner dagarna i ända känns ju inte så schysst. Men som tur var, var det någon annan parvel som hade bokat av sin tid, kanske för att han eller hon inte var riktigt lika kaxig som mig utan erkände sitt hyss och sa, klart att jag hör dig, men jag lyssnar inte.

Så idag fick jag ett nytt försök. Trots att jag även denna gång sov mig igenom den minutsnabba undersökningen så visade jag mig och mina hörselgångar från vår bästa sida. Så nu är vi lugna och tillfreds med det, även om jag tror att både mormor och morfar och resten i min närhet hade blivit ena hejare på teckenspråk så kan vi lägga den energin på annat.

Så high five på det!