Som en ädel pärla

Visserligen solnedgång men ändå sol och rosa…

Imorse såg jag en glimt av solen och den rosa himlen, det var ett tag sen senast våra blickar möttes, solen och min. Och på en gång fick jag lust att rusa ut, stoppa ner Frank i vagnen och ta en promenad istället för att börja rodda med amerikanska blåbärspannkakor, men innan tanken lagt sig till rätta hade solen försvunnit och regndropparna återtog kommandot över vädret.

För ett ögonblick kände jag en liten vårkänsla, en liten bättring i förkylningen och ett uns hopp om en solig söndag. Jag visste förstås att det inte skulle bli en särskilt solig söndag, men när solen gör sådär, liksom öppnar sig som en mussla med en ädel pärla inuti, då luras vetskapen och fantasin börjar snurra som en lekfull karusell.

Men jag svängde ihop den där smeten med Frank sittandes på köksbänken, bara det konststycket är visserligen som en gnutta glad karusell. Nog för att han sitter där i hörnet, men han har armar som kommissarie Gadget och är lurig som den lurigaste ettåring ni kan tänka er.

Med andra ord blev det sol inne, en stark längtan efter våren, rosa himlar och förträngning av lindrig förkylning. Och den här snuvan alltså, jag får spunk. Men nu pratar vi inte mer om det, nu ska jag sova.

Sov gott godingar!