Sanningens ögonblick

Idag är det 12 veckor sedan jag började min ombyggnation av kroppen och målet till en bättre version och som ni ser har jag banne mig kommit en god bit på vägen. Tyvärr har jag ingen bild sen starten, vi får se det här som en förebild eftersom jag någon gång hoppas att Frank ska få ett syskon och även om jag redan är lite irriterad över det faktum att jag måste styra upp det med min kropp (jag vill bli pappa bara därför), så vet jag var jag vill vara efter en graviditet och förlossning. Och att jag kan komma hit.

Nu har jag nått mitt mål viktmässigt och mina delmål med att forma kroppen. Totalt minus sex kilo och minus 11 cm i midjan på 12 veckor alltså. Jag har som bekant tränat innan men det var 1:a april som jag tog tag i kosten ordentligt och fick ett styrt träningsschema. Innan jag blev gravid vägde jag som nu men nu är jag mer vältränad än då. Gött mos!

Vi kan säga att i samband med att jag började arbeta heltid igen så föll jag tillbaka i mina gamla goda vanor med rastpromenader, hyfsat bra kost och träning på gymmet. Och när Gurra bestämde att han skulle köra ett program på 12 veckor och frågade om jag ville hänga på så svarade jag tveklöst ja, men redan efter första dagen med kokt torsk, broccoli och ris så messade jag Gurra och sa att det här kommer inte hända, fy svordom vad äckligt att bara äta det här. Men jag bestämde mig, tänkte som sagt att går det så går det och funkar det inte så är det inte mer med det, men jag bestämde mig, jag skulle ge det en chans. Ordentligt.

Och jädrar vad ordentligt jag har gett det en chans. Jag är förvånad själv över mitt jävlar anamma, min beslutsamhet och mitt driv. Och väldigt tacksam för stödet från min familj och från all kunskap och allt pepp från Gurra. Det hade inte gått utan dem. Jag går minst tre kilometer varje morgon, ibland undantag på helgerna, sen har jag tränat 4-5 gånger i veckan på gym ibland fler och ibland färre, men på det stora hela är snittet fyra gånger i veckan styrketräning. Och ja, man måste ta i så att byxorna spricker och man tror att man ska gå av på mitten annars blir man inte stark, så är det bara.

Men nu ska vi inte tro att jag är nöjd så, visserligen är jag nöjd att jag har nått hit, att det faktum att det går att forma kroppen under 12 veckor är sant och att jag kan om jag vill. Men nu kommer nästa etapp, underhållningen med att hålla formen, och gärna forma lite till och bli ännu starkare. Men viktigast är att jag mår bra både inuti och utanpå, att jag trivs med mig själv och att jag har ork och energi till det som jag tar mig för. Och att jag inte behöver vara stenhård när det gäller kosten men förstås bör tänka på vad jag väljer att stoppa i mig.

Och självklart är jag nöjd och stolt över min prestation men nu kan jag givetvis inte bara återgå till latmasken och tro att kroppen kommer förbli såhär, åh nej. Så vi kan väl säga att fortsättning följer och är det som sagt någon som är extra nyfiken på hur jag har gått till väga eller om det är något ni undrar över så skriv en kommentar bara. Jag är här strax runt hörnet och gör armhävningar, några situps och tuggar kvarg. Haha.

Kan jag så kan ni, bestäm er bara och bygg om!
Nu ska jag köra ett pass med Tereza på parketten 😉

P.S Rymdvågen ska jag ställa mig på nästa vecka, då kommer det svart på vitt, hur gammal jag egentligen är ni vet…D.S