Preggobryt och nedsatt stämning…

För en vecka sen fick jag preggobryt så att det stod härliga till. Fy hundan vad jag tycker att det är jobbigt med alla dessa hormoner som spelar mig ett spratt. Numera är jag snäll mellan 8-17 (dvs att jag lägger allt mitt krut på mitt jobb som jag verkligen trivs med och gillar) och trött, otålig och rätt trist i kommentarerna den övriga tiden, detta har resulterat i att jag blivit sjukskriven på 50%. Okej att Jocke kan ta att jag är en preggohäxa, men när det går ut över Frank så är det verkligen inte okej.

Nedsatt stämning, pratar fort och håller röda tråden. Det är min funktionsnedsättning. Förutom det första som ändå är en stor anledning till mitt avvikande beteende och min trötthet så är det ju sån jag är. Jag pratar fort, jag håller röda tråden och jag gör så mycket som möjligt på kortast möjliga tid för att upprätthålla E som i effektiv.

Men nu förstår ni att den gubben går inte, lillebror i magen berövar min energi och erlägger mig med trötthet och straff som i att vila. Och det är ju tur att lillebror, en läkare och min gnutta till förnuft har kommit överens om det så att jag inte dundrar in i någon vägg såhär lagom till jul. Det vore ju så förbenat onödigt menar jag. Sen är det ju inte en evighet kvar till brorsan ska komma ut, men fram till dess och fortsättningsvis är det ju bra om jag lyckas omvandla den där nedsatta stämningen till en normalglad nivå och inse att; 1. Jag är gravid. 2 då går man upp i vikt. 3 du ska bli tvåbarnsmorsa. 4. Jobbet är inte allt. 5. Du kommer vara i din livs form innan 40.

Jajamensan, tramsigt och hjärnspöken så hälften vore nog. Därför är inte det här med att vara gravid min paradgren. Och det får vara så även om livet i magen är magiskt och fantastiskt på alla sätt, men min egen känsla är som den är och den ska jag sova bort på måndagar och fredagar. Eller i alla fall ägna mig åt sådant som får mig att må bra och vara snäll dygnet runt.

Och det där brytet, det var mest gråt, ilska och trötthet på hur jag mår. Ligga på golvet i ett nyrenoverat sovrum och gråta en skvätt, vara tyst tacksam och ilsken. Och ett tappert försök till julstök med limpistolslimmat pepparkakshus och en son som inte ville bajsa. Eller baka, en mormor som är makalös och en morfar som är magnifik. Och förstås en man som är magisk och står ut med mig. Men just då jag var definitionen på frustration.

Ridå.

Äsch, vi gluttar lite mellan tygerna. Idag mår jag bättre, så länge jag får sova mitt på blanka dan, blank å blank, blir ju aldrig ljust, så finns det hopp om min godhet. Bara så ni vet.

Kommentera