Med näbbstövlar och kalaskula

När jag var gravid med Frank så tog jag ju kort på mig själv veckan innan jag vrålade ut det lilla livet. Jag tänkte att det är lika bra att försöka sig på någon slags dokumentation så att jag inte ångrar mig sen. Det är ju inte precis så att jag tittar på de korten ofta, men de finns där som ett fint minne ändå. Och nu har jag gjort det igen, inte tagit kort på mig själv men dokumenterat mig som ”rulltantulltan” med kalaskula i vinterlandskap.

Jag såg några fina kort som den eminenta fotografen Lena Larsson tagit och blev väldigt sugen på att anlita henne. Bilden jag såg var på en nyfödd liten parvel som låg i en hand längs med en arm, en sådan bild jag ville ta med Frank men som aldrig blev av. Därför slår vi på stora trumman nu. Så då gör vi det här rätt från början. Först gravidfotografering och sedan familjefotografering. Det fiffiga är att hon bjuder på hembesöket sen när miraklet kommit ut om man innan har bokat en gravidfotografering, sen får man betala för bilderna. Hör med henne för korrekt info om ni är nyfikna.

Hur som helst.

För kanske första och enda gången så kände jag mig fin som gravid. Eller nu när jag ser bilderna så tycker jag att det är väldigt fina bilder. Att glädjen och kärleken till det lilla miraklet i magen syns. För det är ju en himla tur att inte vulkanhalsbrännan fastnar på bild, även om det låter som om det skulle kunna vara en rätt cool effekt. Den ihop med gravidstördhet som jag kallar det skulle väl mer bli som något slags science fiction dokumentation. Men nej, nu håller vi oss till det magiskt vackra och ställer upp för konsten.

Så det gjorde jag, fick låna superfina kläder av Jockes kusins fru (matplatsen), tog fram mammas gamla pälsmössa och hämtade hennes färsiga näbbstövlar. Jag menar, ska en vara något slags väsen i ett vinterlandskap då känns det som att näbbstövlar är det enda rätta. Haha. Och sen var det tumvantar som moster stickat och en finfin sjal. Komplett outfit alltså.

Och fotografen Lena, det är en jädra skön filur må jag säga. Hon bara kör, tar magiska bilder och får mig att känna mig avslappnad och trygg, trots minusgrader och rastlösa ben. Så, lurar ni på att dokumentera er själva, med eller utan kalaskula så kan jag verkligen rekommendera henne som fotograf. Ta en titt på hennes hemsida vetja! Hon huserar över Studio Vasa i Örebro, bara så ni vet.

Ja, det var väl det hela. Nu längtar jag verkligen efter brorsan och ser framemot att få ta de bilderna när hela familjen är samlad. Till dess ska jag försöka sova på nätterna med rastlösa ben, stödstrumpor och halsbränna.

Joråsåatt. Tack och god natt!

 

Privilegierat pisseri…

På tal om att vara priviligerad med en sommarstuga. Vi åkte dit i fredagskväll, hade låtit värmen vara på sen nyår så det var inte superkallt. Största farhågan var att vattnet hade frusit, men det hade det inte. High five!

Så vi tände ljus, försökte få eld i spisen (längtar efter den nya kaminen, kommer bli succé), drack något kallt och log glatt åt varandra. Jag sa högt och tydligt till Frank att det här min son, det är livskvalité. Han upprepade ordet livskvalité och vi fortsatte att götta oss och somnande alldels för sent.

Men där, strax innan läggdags så förvandlades definitionen på livskvalité en aning. Jocke skulle utföra lite sanitära behov och spolade som sig bör i klosetten, då bubblade det till i avloppet och ”här ska du få se på livskvalité” sa brunnstrollet och stoppet var ett faktum. Svordom. Detta har tidigare aldrig inträffat och vi började analysera men kom inte på någon bra anledning till stopp i rören.

Jag började omdelebums att googla slamsugning och försökte att röra mig så lite som möjligt så att jag inte skulle behöva kissa innan skönhetssömnen på soffan. Haha. Lyckades med det sistnämnda, somnade och sov rätt gott till jag var så kissnödig att hälften vore nog. Gå ut och kissa och sätta sig i snön kändes inte aktuellt, himla tur då att Frank har en potta. Med risk för översvämning även där så kunde jag ändå lätta på trycket utan missöde och sedan kasta ut det runt husknuten. Buskis när den är som bäst.

Sen kan man väl säga att lördagen inte blev som vi tänkt oss. Det här med att pulsa i snön och åka snowracer fick vi helt enkelt skjuta lite på. Frank var han inte riktig tillfreds. Mäkta förvånad och besviken på att jag tagit hans potta och svårt att förstå varför pappa inte kan vara med och leka Star Wars samtidigt som han står med stövlar i kissvatten i badrummet och försöker fixa problemet.

Men Jocke löste så klart de sanitära oangelägenheterna lagom till att jag hade kissat på pottan fyra gånger och Frank och jag hade gjort ett tappert försök till att vistas i snölandskapet. Så nu är allt åter i sin ordning och vi är fortfarande lika tacksamma som innan om inte mer.

Så nog är det bra lyxigt med en sommarstuga på vintern där vattnet inte har frusit och där det går att ta en varm dusch utan att brunnstrollet kräks på en…

 

Mer och mer…

Det verkar ju inte riktigt ta slut, det här med renoveringarna hos familjen Hjortsberg Reithe. Det är ju vårat gemensamma intresse och driv att komma vidare i drömmarna om de bästa förutsättningar för vårat hus och vår familj. Men jag tror faktiskt att vi kan påstå att vi är klara invändigt nu på några år.

Och med en snickarhjälte vid min sida som samlar på material att bygga med så behöver alla projekt inte kosta en förmögenhet. Kakelugnen fick vi som sagt av mina Ölandsföräldrar för några år sedan och tyckte därför att det var värt att lägga pengar på att få den uppmurad. När vi byggde verandan hade vi kvar virke och isolering sen bygget av garaget. Så till verandan la vi mest pengar på sjuktdörrspartiet och målarfärg, för övrigt var det Jockes tid som förbrukades och tur är väl det, annars hade vi ju inte kommit någonstans.

Så vi kan väl säga att det är en sjuhelvetes fördel att vara gift med en snickare som vet precis hur man gör när det ska byggas plasthus till murare, rum till Frank och sovalkov till oss. Att min inredningshjärna sen kompletterar hans expertis känns som en himla bra kombo. Och redan när projektet är i startgroparna har jag flyttat in i rummet i huvudet och inrett, så det här med att känna in rummet och låta det ta sin tid, det är inte riktigt min kopp te. Nu ska sovrummet få en heltäckningsmatta och Franks gamla rum ska få bli brorsans på något vis, även om det är ett tokigt genomgångsrum så ska vi nog få till det med spjälsäng och förvaring…

Annars är årets projekt att isolera golvet till verandan och försöka förverkliga drömmen om en farstukvist med bra klädförvaring och plats för barnvagn och liten frukostveranda. Än så länge är det bara en skiss på ett papper, några gamla fönster från Hallsbergs byggnadsvård och en bevarad dubbeldörr från snickarhjältens samlingar. Så det är väl bara att försöka få till ett bygglov och klura på resten så får vi väl se hur huset ser ut till hösten 😉

Sen här vi ju privilegiet att äga en sommarstuga och den har förstås också fått en gnutta kärlek och piff. Sovloftet blev klart och fick fina väggar av gamla tidningar. Och så har vi hyrt ut stugan i några omgångar och redan fått sommarbokningar för i år. Detta har lett till att vi har köpt en täljstenskamin. Dessutom hittade vi en fin rackare på utförsäljning nu i mellandagarna, så kanske att vi kan götta oss i ny värme där innan alla stjärtnasdag 😉

Och är det någon av er som är intresserade av att hyra en stuga till sommaren så hittar ni mer info här.

 

Renovera mera

I morgon och i morgon. Nog för att en blir lite dagvill mellan julledighet, arbete och klämdagar, men så virrig är jag inte. Jag har helt enkelt bara prioriterat annat. Typ sömn och familj, allt enligt rekommendationerna från läkaren alltså 😉

Men som sagt, när väggen var uppe i sovrummet så var det fullt fokus på att få göra ett rum till Frank. Jag velade mellan tapet, anlita en graffitikonstnär eller att måla själv. Och som ni vet fixade jag det där själv då jag redan hade en hel del färgslattar kvar sen målningen av den randiga byrån. Och la i stället pengar på matta och Stringhylla.

Så nog är vi nöjda med det, jag tycker verkligen om allt i hans rum, den färgglada väggen, Stringhyllan med skrivbord och massor av förvaring och så den fräsiga mattan som gör rummet varmare, dämpar ljud och dessutom mer hygieniskt. Och det är förstås ett av årets bästa projekt. Att få se glädjen i Franks ögon när han fått ett eget rum, en stor säng som han vill sova i och ärvda och nya leksaker att leka med. Nu för tiden går han upp själv och leker och säger stolt att han ska till sitt rum. Älskade unge.

Sen vistades vi i vännernas inbyggda uterum en regning sommardag och insåg att vi nog skulle behöva bygga in våran veranda. Liksom förvandla den till en punschveranda. Tyvärr har vi inte använt den så mycket som den var innan så det kändes sannerligen som ett högst lämpligt beslut.

Vi hittade gamla fönster på Blocket där den enda betalningen som säljaren ville ha var att vi stod för annonsen, typ 150 riksdaler. Sen att Jocke har lagt ner cirka 2 timmar på varje fönster är förstås också en slags kostnad, men så värt det. Fönstren passar ihop med övriga husets karaktär och punschverandan har vi verkligen använt. Senast satt vi där på julafton, 10 personer utan problem. Och endast med värme från levande ljus, isolerande tak och väggar. Isolering av golv står på schemat för 2016.

Golvet däremot har fått en fin matta som är lämpad för uterum men som ser mer ut som en vanlig matta och inte som typisk uterums-lurv-matta. Ja ni fattar, efter tips från min kära vän AnnSofie så pep jag till Linde en eftermiddag och slängde upp en rulle matta på biltaket med hjälp från personalen från Gustafssons Parkett & Golv AB. Kan jag varmt rekommendera, så jag är nog beredd att hålla med AnnSofie där, det mesta finns banne mig i Linde 😉

Och ena gaveln på den inklädda delen av verandan mot andra dörren har ett fönsterparti med skjutdörrar som jag verkligen ser fram emot att öppna upp i sommar, tända grillen och bjuda till fest.

För särskilt mycket fest har det inte blivit i detta hus, men det kanske är dags efter snart fyra år. Med tanke på att jag drömmer om det titt som tätt. Men äsch. Vi ska ju bo här resten av livet så det hinns nog med.

Och så lagom till punschverandan var invigd tog vi en micropaus innan vårat sovrum skulle få sin finslipning. Målet var att bli klara innan jul men främst innan bebisens nedkomst, och det har vi ju verkligen klarat av. Och det har ni ju redan sett och ja, det finns mer, men det tar vi lite senare…

 

Renoveringsåret 2015

Hej igen!

Jag kunde ligga ner och sova. Gött. Men en sak kan jag nog påstå, har du inte varit gravid och haft halsbränna, då har du nog banne mig inte haft halsbränna. Så är det.

Tänkte att jag skulle summera renoveringsåret, för jösses vad vi har fixat och donat. Jag glömmer bort men när jag verkligen tänker till så är det en hel del projekt som blivit klara under 2015. Får nog ta det i två inlägg så ni inte får fyrkantiga ögon av all text…

Först ut var en funktionell och fin tvättstuga. Från en tvättmaskin ståendes på sniskan på ett ojämnt betonggolv till samma tvättmaskin ståendes på ett lite mindre ojämnt klinkergolv tillsammans med en ny tumlare, kaklad vit vägg bakom och bra upphängningsmöjligheter vid det stora elementet. Och ett av årets bästa köp, tvättvagnen från kommunens överskottscentral, en dunring så var den min. Och ungefär här började även jag tvätta och slippa få spunk. Bra start på 2015 alltså 😉

Sen var vi väl lugna i några veckor i alla fall innan vi började med projekt, dela av sovrummet så att Frank skulle få ett nytt eget rum. Vårat hus är som bekant från 20-talet och har tidigare haft plats för två familjer, en på övervåningen och en på nedervåning. Och i Franks gamla rum hade det varit ett kök så när vi började riva vägg så kom det fram en massa rör som fick sågas av och bökas lite med. Vi började med att sätta dit dubbeldörrar som vi köpt på en byggnadsvård i Hallsberg och när de var på plats satte min snickarhjälte upp väggen så att sovrummet blev två rum.

Ungefär i samma veva hittade vi en snubbe som kunde hjälpa oss att mura upp kakelugnen som jag fått av mina Ölandsföräldrar, så att ugnen skulle hinna bli godkänd och användbar fram till hösten. Och då var vi ju bara tvungna att se hur golvet såg ut under parketten, och ja, det var ju magiskt fint. Så då var det slipning och målning och bygga en koja till kakelugnssnubben så att han kunde slafsa runt bäst han ville där i hörnet.

Och sen vi fick godkänt för vår eldstad så har vi nästan eldat varje dag och det räcker med att elda lite på morgonen och lite på kvällen för att den ska hålla värmen dygnet runt. Svordom på 60-talet då husets ugnar plockades bort, det tycks nämligen ha stått minst tre i detta hus innan. Men nu har vi alltså en med historia och stolthet. Och en Ölandssten framför som Jocke åkte och hämtade hos min Ölandspappa över en dag, 80 mil och kärlek så det förslår.

I morgon får ni se resten, Franks rum, punschverandan och vårat sovrum…
Nu ska jag kolla på ett avsnitt eller två av Suits tillsammans med min man.
Awseome och god kväll!

 

Preggo vol. 2

…och nyårsafton eller nåt.

Likt åkattraktionen ”Flumeride” lever halsbrännan och de sura uppstötningarna rövare med mina powernaps. Powernap känns väl som fel beskrivning egentligen för inte blir jag mycket piggare, men ack så välbehövligt. Om det inte vore för det här med vulkanhalsbrännan som väcker mig med utbrott. Disgusting!

För, för första gången i livet har jag suttit och sovit en natt, inte på grund av att jag var nyårsdrunk och somnade som ett kryss i en fåtölj. Absolut inte. I och för sig så känns det just nu som ett lite bättre alternativ. Utan på grund av att jag är gravid, åt en himla massa god mat och sedan försökte sova som vanligt efter en maratondiskning och kom lagom i säng runt klockan två.

Men se det var direkt omöjligt. Alla ångor av godsaker låg och skvalpade i strupen som en bubblande vulkan av matrester. Halsbrännan var en tickande bomb och så fort jag la mig ner så kom det en våg av hetta. Tomma rapar och nej, du vill inte veta mer. Jag förstår det. Så då var det liksom bara att välja på en lindrig känsla av nackspärr och någon slags sömn eller på vakenhet och vulkanhalsbränna. Så jag satt och sov.

På riktigt, kan det fräta sönder strupen eller, för i sånt fall kan det ha skett första dagen på 2016. Men nu är jag återigen i vertikalläge och hoppas att detta inte ska upprepa sig. Men eftersom halsbrännan är lika jävlig i sittande ställning så anar jag att även nattens skönhetssömn kommer att spenderas i vertikal position. Åhhh, orka.

Hur som helst var nyårsaftonen som sig bör, lugn och skön och i stugan. Med korvgrillning och bastubad, dock inte bastubad för de båda gravida kvinnorna i sällskapet, men snubbarna höll liv i traditionen och tog sig några dopp. Vi gravidtrötta åkte hem till soffan, snackade barnvagn, Vuka fixade efterrätten och jag dukade. Sen blev det mindre rätter med musselsoppa, pilgrimsmussla, högrev, kycklingspett, chokladfondant och nån mer smarrig efterrätt, så nej, kanske inte så konstigt att min strupe blev en fullt utvecklad vulkan. Men ändå.

Och nej, några vidare bra bilder kan jag inte heller bjuda på, för jag har tydligen tappat bort mitt stativ, hur det nu är möjligt. Använd blixt tänker ni, nej, det tänker jag då rakt inte göra. Så det blir inte bättre än såhär.

Yeah well, jag tror att jag går och sätter mig och sover några timmar då. Känner efter hur många Novalucol som jag kan stapla i strupen, tar ett personbästa på det och hoppas på bättre tider. Ha.

Gott nytt år för tusan!
Och hur jag har tänkt med 2016 det ska ni få veta i ett muntrare inlägg.
Så det så.

 

Feng shui eller nåt…

Och det är alltså här jag ska ligga och må bra på måndagarna och fredagarna, i vårt nya sovrum. Med start imorgon. Synd bara att TV:n inte är inkopplad än, men jag kommer sova som en stock så det går ju på ett ut. Plus att planen är att roffa åt sig en smart-tv på mellandagsrean som en hämningslös amerikansk fotbollspelare. Alltså, jag säger då det, skingring, gravid kvinna ska fram!

Sen ska jag ha ett godishalsband med Novalucol och bara ligga och knapra på löpande band. Ha, fatta vilken jävla affärsidé för gravida, jag får nog ta en del av mina fondpengar och lägga på ett startkapital, det hör jag det. Och så färgglada preggostrumbyxor på det. Eve’s pretty preggolegs and no fire necklace. Success!

Yeah well.

Sovrummet är med andra ord så klart att vi kan bo där nu, som ni ser. Och det är ju en himla tur att min inredningshjärna fungerar i alla fall, annars vet jag inte hur det hade sett ut. Jockes snickarkunskap kan man alltid lita på, han är verkligen duktig, även om han inte kan se slutresultatet i huvudet som jag kan så gör han ju som vi kommer överens, medans jag frilansar och säger att det kommer bli bra. Och det blev det ju. Så svordoms bra!

Bara den där tapeten är ju smashing! (Quadrangle från Rebel Walls) Och målningen i sovhålet blev banne mig inte så dumt det heller. Det enda som saknas nu förutom en smart-tv är inredning till våra garderober, samt de toksnygga väggknopparna från Muuto som ska sitta på varsin sida av sängen. Och eventuellt en heltäckningsmatta. Golvet är sådär knarrande fint och gammalt, men det kommer lite kyla från kattvinden och en matta skulle dels råda bot på det, samt ta hand om dammet för en mer hygienisk miljö. Jo, det är helt och hållet dagens sanning. Så vi får se om vi slår till på det med.

Och som ni ser har vi köpt fiffiga eluttag med USP-port så det är lätt som en plätt att ladda sin mobil. De där hyllorna fick också bli en investering och det passar verkligen perfekt (kommer från Maze och heter Kubo). Det som behöver rymmas, ryms där. Sen är det fullt med lull-lull på byrån med betongbänkskiva, men så ska det vara annars blir det för tomt och tråkigt.

Det här med feng shui har jag ingen som helst koll på och det skiter jag faktiskt i, men jag tror ändå att jag har lyckats skapa någon slags harmoni…(nu kommer det, håll i er, rimhjäran inför jul är laddad).

Bäst att jag går och lägger mig nu så att jag tar vara på min sovmorgon och behåller godheten. Och ni som kommenterade på mitt förra inlägg, tack, tusen tack.

 

Preggobryt och nedsatt stämning…

För en vecka sen fick jag preggobryt så att det stod härliga till. Fy hundan vad jag tycker att det är jobbigt med alla dessa hormoner som spelar mig ett spratt. Numera är jag snäll mellan 8-17 (dvs att jag lägger allt mitt krut på mitt jobb som jag verkligen trivs med och gillar) och trött, otålig och rätt trist i kommentarerna den övriga tiden, detta har resulterat i att jag blivit sjukskriven på 50%. Okej att Jocke kan ta att jag är en preggohäxa, men när det går ut över Frank så är det verkligen inte okej.

Nedsatt stämning, pratar fort och håller röda tråden. Det är min funktionsnedsättning. Förutom det första som ändå är en stor anledning till mitt avvikande beteende och min trötthet så är det ju sån jag är. Jag pratar fort, jag håller röda tråden och jag gör så mycket som möjligt på kortast möjliga tid för att upprätthålla E som i effektiv.

Men nu förstår ni att den gubben går inte, lillebror i magen berövar min energi och erlägger mig med trötthet och straff som i att vila. Och det är ju tur att lillebror, en läkare och min gnutta till förnuft har kommit överens om det så att jag inte dundrar in i någon vägg såhär lagom till jul. Det vore ju så förbenat onödigt menar jag. Sen är det ju inte en evighet kvar till brorsan ska komma ut, men fram till dess och fortsättningsvis är det ju bra om jag lyckas omvandla den där nedsatta stämningen till en normalglad nivå och inse att; 1. Jag är gravid. 2 då går man upp i vikt. 3 du ska bli tvåbarnsmorsa. 4. Jobbet är inte allt. 5. Du kommer vara i din livs form innan 40.

Jajamensan, tramsigt och hjärnspöken så hälften vore nog. Därför är inte det här med att vara gravid min paradgren. Och det får vara så även om livet i magen är magiskt och fantastiskt på alla sätt, men min egen känsla är som den är och den ska jag sova bort på måndagar och fredagar. Eller i alla fall ägna mig åt sådant som får mig att må bra och vara snäll dygnet runt.

Och det där brytet, det var mest gråt, ilska och trötthet på hur jag mår. Ligga på golvet i ett nyrenoverat sovrum och gråta en skvätt, vara tyst tacksam och ilsken. Och ett tappert försök till julstök med limpistolslimmat pepparkakshus och en son som inte ville bajsa. Eller baka, en mormor som är makalös och en morfar som är magnifik. Och förstås en man som är magisk och står ut med mig. Men just då jag var definitionen på frustration.

Ridå.

Äsch, vi gluttar lite mellan tygerna. Idag mår jag bättre, så länge jag får sova mitt på blanka dan, blank å blank, blir ju aldrig ljust, så finns det hopp om min godhet. Bara så ni vet.

 

Tapetsera – check!

Tapeten kommer från Rebel Walls.

Nu ni, tapeten är på plats! Jag var lite orolig i början och rätt sammanbiten, som om jag var beredd på att få gravidspel eftersom jag aldrig tidigare har tapetserat. Tålamodet är lika med noll. Tänkte liksom att går det här åt svordom så kastar jag ut skiten genom fönstret och utsätter mig inte för det igen. Jocke sa att han kunde, men det hade jag inte sett så det kunde jag inte riktigt lita på. Men när halva väggen var tapetserad började jag känna mig lite lugn, även om jag inte ville ropa hej än.

Men dra på trissor, äktenskapet höll och tapeten likaså. Och jädrar vad fint det blev. Svårt att återge färgerna rätt, men tjusigt är det. Så nu är jag ivrig att måla i hålet. Jag har nämligen inventerat målarfärgen sen väggmålningen i Franks rum och konstaterat att det finns ganska mycket grått, lite mindre turkos och ännu mindre mörkturkos. Men jag tror att det räcker perfekt för att skoja till det. Så imorgon är det jag som köper bra målartejp och börjar rolla för glatta livet. Så ivrig att få det klart, haha.

No shit sherlock! I huvudet har jag ju som sagt både bäddat sängen, bäddat om, inrett garderoberna med Elfa, fått in en finfin heltäckningsmatta och slötittat på tv i takt med regnets smatter mot fönstret. För att inte tala om den där tavelväggen som ska rymmas på tapeten bredvid tv:n. Herregud, det står motiv på kö för att få hänga på väggen i the master bedroom. Tre kråkor, en elefant, etsningar från Björn Brusewitz, svartvita foton på familjen och så en spegel och fynd från Instagrams oändliga evighet av inspiration. Kommer bli beautiful!

Bäst att jag knoppar in nu då, sprutar ut lite eld, tuggar i mig några Novalucol, sväljer en Losec och längtar till den här graviditeten är ett minne blott och renoveringskaoset likaså 😉

Sov gott raringar eller god morgon!

 

Master bedroom

För en vecka sen var det som bekant Black Friday och jag gick black bananas på inredning till sovrummet. För nu är det ”ursäkta röran vi bygger om”. Igen. Och sen tror jag minsann att vi är färdiga med våra renoveringsprojekt invändigt för en stund.

När vi delade av sovrummet för att Frank skulle få ett bättre eget rum blev ju således vårat sovrum lika litet som hans, funkar förstås men trångt och avlångt. Dessutom har vi kattvindar på sidan så den fick ge vika en bit i vårat rum. Min snickare med hjälteegenskaper inom området har gjort ett magiskt bra jobb och även om det är en hel del kvar så har jag förstås redan möblerat klart i huvudet. Nästan.

Och för första gången i mitt liv har jag köpt en tapet. Det finns ju så förbenat många fina att jag aldrig annars har kunnat välja. Men nu, förra fredagen då slog jag till när det var 30% rabatt. Och jag valde den där med geometriskt mönster. Vad tror ni om den? Finns på Rebel Walls.

Den ska vara på väggen mot Franks rum, där ska även några svartvita foton sättas upp tillsammans med en TV, kommer bli smashing att ligga och titta på serier när det ska ammas bebis. Haha.

Och i hålet ska sängen förstås skjutas in, på varsin sida har vi de tjusiga knopparna DOTS från Muuto i olika storlekar och färger, dels som funktion att hänga sina kläder på men också för att få en fin installation. Sänglamporna består av varsin vägglampa som sätts i snedtaket och vinklas ner mot oss (Bazar från by Rydéns).

Nu är ju bara frågan hur och vilken färg det ska bli i sovalkoven. Jag är inne på någon grå variant eller att skoja till det lite likt min skiss. Har ni sett lägenheten som Isabelle McAllister gjorde tillsammans med ett gäng barn? Den älskar jag förstås. Se några av bilderna här nere bara, och fler här.

Och som grädde på moset har vi tagit beslutet att även vi ska investera i en heltäckningsmatta för att undvika kalldrag och frusna fossingar. Men välja matta kan ju även det ta en smärre evighet…

Nåväl. Det kommer bli finemang det här och kanske att vi kan börja måla eller försöka tapetsera i helgen. Bara så ni vet.

Lull-lull kommer från Desenio och sänborden är från Maze.
 
5 av 235««34567»»