Hes och hostig istället för het och hurtig…

Mitt nya allmäntillstånd tycks vara hes och hostig. Jag hatar att det inte är het och hurtig. Blir deprimerad av att inte vara frisk. Fattar ju som sagt att det är en ihållande stressförkylning och övervägande ångestfeber. Men ändå. Det är jag inte värd.

Det största problemet är väl att jag inte ser när i tid som jag kommer känna att jag kan vara ledig i både kropp och knopp. Nu har jag förstås tvångsvilat pga sliten och slö och blivit bäst på liggsår och självömkan. Men huvudet är dessvärre fortfarande ett sjuhelvetes tanketivoli. Vila då. Ja, möjligtvis när det är semester men då kommer vi ju ha en hundvalp och bygga ett hus. Va? Hundvalp. Ja, vänta ska ni få höra mer om det. Snart.

Dock ska det bli orimligt skönt att ha sommarlov från plugget. Den akademiska stressen äter upp mig. Nästa söndag ska sista examinationsuppgiften in för den här terminen, bara en sån sak. Då har jag helt plötsligt, hittills, klarat 2 år utan anmärkning på avancerad nivå på universitetet. Wtf?! Men skriv 5-6 sidor om skolutveckling utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv nu då!

Och ungefär samtidigt eller innan det ska skrivas ska vi fira kungligt på Kulturkvarteret med en fotoutställning som jag har varit med och fixat, jag ska jobba där några dagar, åka till Öland över Kristi himmelsfärd och försöka njuta men också måla en maskot på välkänd camping och se till så att poolen kommer att fungera. Nej men om en skulle ta att säga upp sig från sig själv en stund?

För två år sen sa jag upp mig från Input interiör. Jag har överlevt det med men säga upp sig från sig själv känns ju stökigt. Istället har jag startat ett aktiebolag. Hjortbris AB. Som hybris fast med Hjort. Aja. Du fattar. Det går för runt. Be mig inte andas, det är väl det enda som är säkert att jag gör…

Ung fredag och fina skuggor…

Jag hostar sönder mig, så halsen blir hes och skrattet som en rördrom i vassen. Inte så att skrattsalvan hänger i luften precis, men ändå. Sjuk igen. Så klart. Vila för i helvete. Stressförkyld, ångestfeber och kennelhosta.

Fönstret är öppet, fåglarna kvittrar, nån granne klipper gräsmattan, löven spricker och knoppar brister. Våren händer bakom fördragen gardin.

Framför händer ingenting. Hosta och halstabletter, honungsvatten och snoriga servetter. Ipren, Alvedon och en halv flaska Bisolvon. Beställt 5 liter meducin eller åtminstone en halvliter cocillana kuckeliku från förstående doktor på vårdcentralen. Tackar tackar. Ser fram emot sängfösaren av morfin.

Bredvid mig ligger studentlitteraturen och stirrar på mig, en av dem blänger och kostar pengar. Borde lämnat tillbaka i tisdags. Borde så mycket. Mer i böter på bibblan än pengar på kontot. Muntert. Tittar åt sidan, åt Netflix och de spanska serierna. Porrfavor.

Men fåglarna kvittrar och måsarna skrattar, vårluften letar sig in i sovrummet och egentligen skulle jag vara på Öland nu. Öland finns kvar, hostan består och jag vet inte riktigt hur jag mår. Hellre en ung fredag och fina skuggor än en tung sugga och rossliga lungor. Som man brukar säga.

Kulturvärd på studiebesök…

När en kollega till mig på Kulturkvarteret frågade tidigare i veckan om jag ville jobba i helgen, absolut. Jasägaren är alltid redo. Haha.

Vilken tid ska jag jobba? Nej men det är hela helgen, du ska åka till Århus i Danmark och gå på en mässa full av entusiastiska hemmafixare och teknikfolk som bygger robotar och gör allt möjligt kul. Spännande. Jag ska med. Mässan heter Maker Fair.

Känner mig lite som en prao i det proffsiga sällskapet som jag åker med. Ett härligt gäng av kunniga ladies inom olika områden och med olika erfarenheter. Älskart. Tänk vad jag får vara med på när jag säger ja allt som oftast. Gränsen är ju alltid hårfin mellan genidrag och galenskap. Men just detta var absolut ett genidrag.

Och vilken mässa sen. Där fanns robotar som grillade marshmallows eller doppade vindruvor i choklad, agerade trumset till Captain credible (googla honom bums) eller illustrerade hur den gamla televisionen fungerade. Det var hyfsat många makalösa manicker om vi säger så. Men det var också hantverk, tuftning, slakta en soffa, gör ditt kortetui av ett kasettband, skulptera med lera. Osv.

Jag säger mange tak för denna upplevelse och intrycksfulla (är det inget ord?!) helg och hoppas på en tågresa hem utan strul och stopptider på timmar. Då vet du. Och just det, jag gjorde en liten väska av skinnet från en soffa och ett kortetui av någons blandband med Pink Floyd och ABBA. Kul.

Den inbyggda väckarklockan…

Den inbyggda väckarklockan för att hinna med soluppgången var inställd precis rätt. Vaknade 04.50. Ut, bara ut. Fåglarna för ett härligt liv, den gamla världsmästarcykeln tar mig ner till Rynningeviken, upp till Venastugan, ner till utkiksplatsen och runt i kohagen med ståtliga ekar och skriande tranor men utan kor. Än så länge.

Det känns som en sommarmorgon även om”vädersolen” lyser starkt och visar tecken på skiftningar i väderleken. Nån sa snö. Snarare åska tänker jag. Men äsch. Det blir ju sommar snart och april är april.

Hur som helst, att vara vaken själv i naturen och cykla runt så stjärtbenen får skavsår är ingen dålig start på en söndag som jag förmodligen kommer stressa sönder pga plugg och bokföring. Men först. Somna om lite.

 

När jag vaknar klockan fem…

… och går ut en solig söndagsmorgon. 230416. Två timmars friskvård i arla morgonstund blandat med tysta ångestfyllda konversationer i mitt huvud mellan mina alteregon. Vi försöker komma fram till hur jag ska lösa alla uppgifter jag sagt att jag ska lösa.

Idag tex, jag jobbar på Kulturkvarteret, Frank ska spela fotbollscup på hemmaplan, Erling ska spela sin första fotbollsmatch på andra sidan stan samma tid som jag slutar jobbet, Jocke är med så gott det går. Sen ska jag stå i kiosken på fotbollscupen mellan 17.30-19.30 och Jocke åka till Öland. Just det, veckans akademiska diskussionsinlägg ska skrivas och lämnas in också. Den ska handla om barnens rättigheter. Det är viktigt och bra. Men morgonen då.

Jag har sett bävern och räven, tagit otaliga bilder med välanvänd kompaktkamera. I stunden blivit förbannad på Nettan som aldrig fixar bokföringen. Deadline fredag. Heja heja. Hade hon gjort det hade vi kanske vetat vad det finns för ekonomisk utrymme för investering i ny kamera. Ångesten i halsen tjocknar till.

Frusit lite i skuggan och värmt mig i solen. Suttit lutad mot en trädstam och kisat mot solen tills det kom alldeles för många andra morgonpigga, då blev det mer skumt än skönt.

Så var det med det, men vet du, det byggs ett nytt hus hos oss på Öland nu. Jag ber att få återkomma. Puss ändå.

 

Att åka ifrån detta…

Jag lämnade in 23.45 i söndags. Känns som vanligt som att jag lurar alla. Och som ett mirakel om jag blir godkänd. Det får vi se. Hittills har mirakel skett. Jag har blivit godkänd varenda gång. Hurra. Men det är en högst tvivelaktig studieteknik. Det må jag säga.

Hur som helst. Varje gång vi ska åka från Öland blir jag sur som ett barn, vill aldrig åka hem. Vill inte. Varför ska jag lämna svanarna i solnedgången på spegelblankt hav där horisonten gömmer sig? Eller ett dussin skärfläckor och hundratals vitkindade gäss i soluppgången?

Vi rullar in i Örebro, tack men nej tack. För mycket folk. För få skärfläckor och inget hav. Folk hit och dit och utryckningsfordon med sirener som blinkar och tjuter. Nej, det är på Öland jag njuter…

Gravänder och frusna badstränder…

Jag fattade ingenting när klockan ringde, var är jag, var ska jag, varför, vem är jag? Sen kom jag på. Inte vem jag är och varför, det är inte helt solklart. Men soluppgången. Ja tack. Vaken med marginal dessutom. Fågelsången kvittrar in genom stenväggar, fönster och ventilation. Kom ut, kom ut, kom uuuuut!!!

Jag gick ut på frostbiten gräsmatta, ner mot havet, in genom kohagen. Möttes av gäss, fiskmåsar, skrattmåsar, strandskator, strandpipare, gravänder och kyliga stenstränder. Bland annat. Och den rosa himlen förstås. Offrar i vanlig ordning min högra hand. Lätt värt. Villhöver en ny kamera. Om Nettan ändå kunde få tummen ur och fixa bokföringen. Inte så länge kvar innan deklarationen ska in. Svordom och könsord.

Hur som helst. Det var en fin morgon. Med havsörn och fyr i motljus strax efterföljt av en cykeltur till bageriet, en mazarin på stubben och varma frukostfrallor i cykelkorgen. Så ja, om en skulle ta och skriva 2000 ord och fixa ytterligare en examinationsuppgift då. Suck. Inlämning senast 23.59 idag. Heja heja.

Nettan tar ordet

När Frank sa att han önskade sig Fortnite i julklapp kunde Nettan inte tänka på något annat än Fortnox så hon loggade in där och på banken.

Jävlar i Nettans lilla låda vilket liv det blev! Hon vrålade från hemmakontoret, började dansa och tjoade rätt ut. Nu har det slagit runt tänkte jag.

Hon städade till och med bort Huldas högar och mitt kreativa kaos, sen ringde hon banken, ansökte om business card och bad mig ladda satisfyern och lägga bubblet på kylning. Vi ska bli AB, Hulda och jag sitter i styrelsen, du sköter resten, sa Nettan. Sen skrek hon, nu åker vi 2023, jävlar vad bra vi har jobbat 2022 ändå.

Jamen tydligen, Nettans ord är min lag. Tack firman för fin omsättning, Skatteverket kommer väl ta typ allt, men prick nu ser det fanfuckingtastic ut. Gott nytt år alla enskilda näringsidkare och resten. Vi är väl så gott som redo för next level. Eller?

En tradition ta mig fan

Jo men dra på trissor, en tradition runt jul tycks vi ha ändå. Andra året i rad som vi i kollektivet snedstreck familjen besöker Magic Forrest. Det är kallt som satan, folk överallt och fingrar och tår måste amputeras när vi kommer hem. Träden är fina och musiken lite läskig först men absolut roligast är att äta Churros med Nutella så att man tappar tänderna på momangen eller ungefär samtidigt som det ska glidas omkring på knäna på den frusna dammen så att barn krockar med varandra och vuxna i svarta kläder försöker le medgivande i mörkret.

Är inte det mysigt så säg..?

Nu ska jag tina upp och googla löständer. Trevlig kväll!

Juleksem

Det sjuka är att jag känner mig helt värdelös för att jag inte har ordning på mina, våra traditioner i mitt kollektiv. Jag får eksem av påtvingade göromål och borde egentligen bara stänga ner sociala medier och skita i det, men kan ändå inte sluta klia och ha ångest över hur perfekta alla familjer är, ser ut att vara, med barn i röda matchande kläder framför en symmetrisk julgran. Helst har hela familjen likadana kläder. Tomten och nissarna har stökat och lämnat spår sen första december och hemmet är exemplariskt städat för stora och små. Kräks i munnen.

Sen finns det inget rätt och fel, huvudsaken är ju att man mår bra. Men mår jag ens bra?!

Skulle jag må bättre av att vi stod uppställda i någorlunda finkläder med kammat hår och såg skenheliga ut?! Tvek. Men kanske är det det jag vill, men här blir det minsann inga familjefoton och julmys till julmusik. Vi fortsätter jobba på varsin kant, jag vill bara sova bort ledigheten och börja jobba. Så jag slipper vara hemma. För här hemma är det saker över jävla allt och nog fan borde ledigheten användas till att rensa och städa för att försöka finna ro istället för att sitta och sura tyst. Men det är som att inte kunna se skogen för alla träd, var ska jag ens börja?! Kräks i munnen. Igen.

Jag fick en pistol i julklapp. Jag ska skjuta mig själv nu. En massagepistol så att öronvaxet skakar och min ofödda tvilling till knut vid skuldran ska elimineras av vibration. Och kanske att mitt kollektiv är en enhet istället för fyra nästa år och då jävlar ska ni få se på skenheliga familjefotografier och städad hundraåring till hus. Ska bara önska mig en handgranat först så att jag så att säga, har halva inne på dödsstädningen i källaren men sen så ska jag ha en egen kraftstation…

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier