New York Blueberry Cheesecake

Smulpajen

Det här är ju löjligt. Sen den dagen jag läste om den godaste blåbärscheesecaken på Kattas blogg (hemma hos Katta) så har jag varit obotligt sugen på att slänga ihop en själv. Jag trodde nämligen att det bara var att slänga ihop en. I kväll påbörjade jag mitt andra försök…

Och nej, det är inte bara att slänga ihop en blåbärscheescake med amerikanskt uttryck. När vi var i stugan förra veckan plockade jag min första omgång blåbär till kakan, det var lätt som en plätt att plocka blåbär, skogen kryllade av dem, dessutom var de av amerikansk storlek. Perfekt alltså.  Men eftersom jag inte riktigt kom in i min roll som Bakery E så gav jag bort blåbären till bättre behövande innan resten av ingredienserna inhandlats.

Så i tisdags skulle jag plocka nya blåbär. Frank och jag. Jag tänkte att om de kryllade av dem i skogen vid stugan borde det vara lika här runtomkring. Lurad. Jag gick väl en sisådär 1,5 km och fick ihop 15 blåbär. Sen fick vi korsa en väg, blockera ett motionsspår och sedan skrapa ihop till 1,5 dl bär. Den mängden blåbär tog typ 1 timme att få ihop. Snacka om att vara sugen på den där kakan. Jisses. Sen när jag fixat huvudingrediensen så gick jag och handlade resten, kom hem, satte på ugnen, blev trött, stängde av ugnen och somnade. Dagen efter blev det en smulpaj på hälften av blåbären, gick ju lite fortare om vi säger så.

Så hur gick det idag då? Tjaa, jag satte på ugnen, skummade igenom receptet, började krossa digestivekex och smälta vit choklad i tanken och kom till informationen om tiden det skulle ta att göra den här goda kakan. Snabbt överslag, ca 2 timmar. Så jag drog av en suck som ekade över hela området och stängde av ugnen.

Och nu sitter jag här och undrar om det någonsin blir en New York Blueberry Cheesecake eller om jag helt enkelt äter upp blåbären till frukost imorgon och har Philadelphiaost på alla mackor i världen, vad tror ni?

 

Kommentera