Med 29 dagar kvar…

Det går så där för mig och mitt immunförsvar kan vi säga. Immunförsvaret blir tydligen per automatik sämre när man är gravid, borde ju vara tvärtom med tanke på alla åkommor man blir utsatt för, men nej, så jobbar inte kroppen. Och det är ju synd. Väldigt synd.

Extra synd är det när man (som i undertecknad) inte har något som helst tålamod och vill bli frisk innan första nysningen påkallar uppmärksamhet med påtagliga konsekvenser. Av tidigare erfarenhet så vet jag ju att jag kan vara förkyld i en smärre evighet, tur då att man bara är gravid i nio månader och att det idag är prick en månad kvar till beräknad ankomst av lillebror.

Men kombinationen av halsont, ont i örat, halsbränna, nästäppa, hål i en tand, rethosta from hell och gravidåkommor som kramp i vaderna, allmänt stånkande och stönande på grund av en si så där 17 extra kilon, det är inget jag rekommenderar. Över huvudtaget. Kan du låta bli, så låt bli för Guds skull. Var för sig, överkomligt men som en kompott, nej tack!

Det knasigaste i kråksången är att jag var förkyld vid precis samma tidpunkt när jag var gravid med Frank (läste det på bloggen, för sånt kommer man som tur är inte ihåg) och som jag minns det så lyckades jag bli frisk till förlossningen. Måtte det bli så även denna gång. Oklart vad det är för trams det här egentligen eller om det finns någon baktanke med att träna magmusklerna, göra knipövningar och testa sitt tålamod 29 dagar innan beräknad förlossning.

Jag är som ni förstår inte alls road av det och önskar bara att jag får vara frisk nu. I vanlig ordning kunde det ju varit värre, men ens eget mående är ens närmaste issue så nu hoppas vi att något av ovanstående symptom är över imorgon när jag vaknar.

Och så hoppas jag förstås att ni är friska och klarar er undan statistiken för vabruari.
Yeah well.
Det kan bara bli bättre!