Maj, maj, måne…

Jocke och jag tog en kvällspromenad. Frank också förstås. Han sov lite räv en stund i babybjörnen, men sen ville han också spana på fåglarna. Särskilt svalorna som flög nära, nära vattenytan för att få sig ett kvällsmål.

För inte alls så länge sen var svalorna långt, långt borta och sjön täckt med is, men nu jädrar brinner det i vårknutarna och allt kommer på en gång. Det kan väl inte vara så bra eller? Blåsippor, vitsippor, snödroppar, tussilago, sädesärlor och svalor och resten…

Hur det än är så blir jag alldeles fladdrig i magen av att se svalor såhär på 1:a maj. Och ingen kan lura mig till Skåne. Maj, maj måne….

Det får räcka att jag trollar  mig till sängen nu.
God natt godingar!