Löjtnanshjärtan

När jag var liten och inte hade hål i öronen (det fick jag ta när jag fyllde 18) då tog jag de fina blommorna som örhängen och önskade att de skulle hänga där så fint, så fint. Länge, länge. Jag tror dock bara att jag höll upp dem, kanske att jag försökte tejpa fast de någon gång, men det är mindre troligt. Jag drömde på nätterna om att ha hål i öronen, som andra av mina kompisar hade. Men mamma och pappa var fast beslutna vid ett nej, det fick vänta. Och egentligen spelar det väl ingen roll nu i efterhand, men just då var det min största önskan, att få ta hål i öronen.

För tillfället har jag bara små örhängen, men ibland festar jag som bekant till det med en legogubbe eller något annat flott. Bara så att ni vet.