Liten och nöjd

Tänk när man var såhär liten. Då var det inget grubbel om karriär och livssituation. Då roade jag mig med att rida på symaskinen och sitta och fisa på ängen. Nu syr jag på symaskinen och fiser i stan. Det är i och för sig nästan samma. Då var jag nöjd med att pussa på brorsan i älvdalsdräkt, äta glass i stora lass och ha solbrillor i vinterkylan.

Nu är jag aldrig riktigt nöjd. Jag tror att det är lite farligt att bli nöjd. Det känns som om jag inte skulle komma vidare om jag helt plötsligt insåg att jag var helt nöjd med allt. I och för sig så tränar jag på att vara nöjd på vissa plan. Jag är t.ex. nöjd över att jag har ett företag, att jag har ett arbete och att jag ska bli fru. Men jag vill ju liksom vara bäst på allt jag tar mig an…och då är det svårt att bli helt nöjd. Med det sagt är jag absolut inte missnöjd.

Tror ni att det finns någon som är helt nöjd?

Kommentera