Klubbskiva

Mina skumraskaffärer med min förkylning höll i sig ganska bra. Framåt midnatt kunde jag dock inte andas genom näsan och beslutade därför att ta med mig min förtjusande man hem till den halvt städade lägenheten.

Men rackarns vad trevligt det var. Och vilken himla fin lägenhet värdparet bodde i. Med en balkong som jag blev alldeles kär i där utsikten stäckte sig över nästan alla vädersträck. En varm sensommarkväll skulle jag nog kunna sitta där och snicksnacka med värdinnan fram mot småtimmarna. Nu var det varken särskilt varmt eller syftet att jag skulle sno värdinnans tid. Men då.

Efter mingel på balkongen gick vi bara tvärs över gatan och in på klubben där det var uppdukat för fest. Pappa Pohlman hade inhandlat Parkhallens största kräftor, mamma hade gjort ”kräkor” och häftet med snapsvisor låg bredvid tallriken.

Summa summarum, en mycket trevlig kväll trots att förkylningen kom tillbaka med stormsteg, vilket i och för sig inte var helt otippat. Jag säger tack för att jag fick komma och på återseende!