Kärlek i en hattask

Jag tror inte att jag skulle behöva skriva ett enda ord här, ni ser ju själva, jag dör sötdöden lite grann. Och honom har jag gjort tillsammans med min man, det är ju egentligen helt galet bra. Ett mirakel. Jag bölar av lycka. Jag tänkte också somna om, men jag hittade ingen stor låda som jag gulligt kunde krypa ihop i, så jag hamnade vid datorn istället, tur var väl det.

Egentligen tog jag fram kameran för att dokumentera de fina stickade kläderna som Frank fått av min andra moster, moster Inga. Så himla söta och passar perfekt. Tusen, tusen tack för det. Inte särskilt snällt att först sätta på honom kläderna precis när han hoppar på sömntåget och sen dessutom stoppa ner honom i en hattask, men jag kunde inte låta bli.

Nu sover han gott på fällen i sängen, så ni behöver inte vara oroliga.
Och jag ler så att jag får ont i kinderna…