Kaffebryggarkonst…

Som jag skrev innan så ska man inte klaga på vädret, och särskilt inte som jag har haft det här i Örebro idag, en tryckande hetta, strålande sol och inomhusarbete. Då är det klart att luften tar slut, att svetten rinner och att det som känns mest komplicerat är huruvida det ska serveras kaffe eller ej…

För efter tre otroligt intressanta dagar, där sunt förnuft är nerskrivet i målande ord, där våra förhållningssätt inom Helianthus känns glasklara så handlar helt plötsligt den hetaste diskussionen om kaffe. Och som sagt, man behöver inte vara överens, bara man är överens om att man inte är överens.

Men det jag tar med mig efter den tredje dagen är att jag har kommit till ett arbete där det står inskrivet i policyn att man inte dricker kaffe bland sina kunder. Jag sa det förut och jag säger det igen, jag har hittat hem, mitt daghem.

Som ni förstår har det varit självklart för mig innan, jag åt inte hamburgare med gästerna på McDonald’s när jag stod i kassan, jag smaskade inte i mig en korv på IKEA när kön slingrade sig runt bistron och inte heller åt jag en glass i repan på Böda när svettiga gäster ville checka in. Och eftersom jag tänker så, så är det självklart för mig att jag inte ska dricka kaffe eller te bland mina kunder, oavsett om de är stora eller små.

Och det bästa för mig är att jag varken dricker kaffe eller te, förmodligen vatten, och det är ju bara lyx om man tänker efter. Men som sagt, en tryckande hetta och en svullen hjärna kanske får oss att tappa fokus från det viktigaste för en stund…