Jahaja…

Jag slog väl inte precis några försäljningsrekord som skulle kunna kamma hem priser på kommande föreningsfest för ett starkt deltagande i loppisen. Dra mig baklänges vad dåligt det gick. Kanske att jag skulle plockat fram mina korvinneskills och langat antika pinaler på löpande band för en femma istället för att hoppas på humana priser och lyckliga kunder som tyckts sig göra ett kap.

Fast det är klart att damen som köpte tre böcker för en krona styck glatt studsade ner för trappen och förmodligen konstaterade att det där var det billigaste böckerna jag någonsin köpt, knöt näven runt portmonnän och tänkte yes asså.

Men att alla tjusiga plåtburkar med patina skulle få stå kvar tillsammans med mässingsljusstakarna och läskflaskorna från pappa Pohlmans prylar, det trodde jag inte. Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska anse att det var fel målgrupp som tog de där trappstegen upp på verandan för att flukta på antikviteterna eller om jag helt enkelt bara ska tänka att det blev mer finheter kvar till mig, men kom igen, några fler än jag gillar väl gamla godingar. Men tydligen inte mina dagsbesökare. Kanske var det för dyrt?

Men polarna på grusuppfarten de sålde barnkläder och grejer till höger och vänster, de gick lite bättre för dem, kan vi väl säga. Så till nästa år får jag väl hitta på något annat eller bara gå några varv själv och fynda fler bra att ha grejer.  Jag tror att det är lite roligare.

Jahaja.
Sen gick vi i alla fall till Vincent och hans föräldrar, fick spagetti och köttfärssås, pratade om dagens affärer och konstaterade att det var lite dålig rullians på businessen ändå. Och nu har vi promenerat hem i lördagskvällen och ska sova. Jag ska bara räkna alla mina pengar först, tänk Joakim von Anka minus alla pengar.
Haha. Det här kommer gå undan.
Sov gott!