Jag skulle bara…

Jag skulle bara gå och lägga Frank som hade somnat i min famn när jag tittade ut genom fönstret och fick se en gigantisk fullmåne. Ni förstår ju själva, månen viskade till mig, kom min vän jag ska visa dig en grej.

Frank kröp till rätta i sin säng och jag rev fatt i stativet och kameran likt en brandman på utryckning, hoppade i Jockes stövlar och tog bilen ner till havet, till månen. Där stövlade jag ut i mörkret, letade vinklar och vrår och var glad att jag inte läst Skumtimmen. Tittade bakom mig ibland och hoppades att ingen skulle ha samma uppsåt som mig, för då hade jag blivit livrädd och månen och jag hade inte alls fått den stunden som vi nu fick. Som tur var, var det bara månen, vågorna, fåglarna, fyren och jag där. Så rädd blev jag aldrig. Jag menar, det här är ju mitt andra hem. Mitt paradis.

Jag frös förstås snabbt om fingrarna men tyckte givetvis att varje fotografi var värt något slags pris i åtminstone Ölandsbladet.  Så trots att slutartiden uppnådde 30 sekunder på nästan varje bild så tryckte jag av ett gäng till känseln försvunnit fingertopparna och strumporna hasat av fötterna och lagt sig som en rul framme vid tårna. Högst obekvämt för både fötter och fingrar, men allt för konsten vet ni.

Så ja, jag skulle bara lägga Frank men blev utlockad av fullmånen som ville visa Högby fyr i månljus och det är jag väldigt tacksam för, särskilt med tanke på att jag får visa er utan att ni behöver frysa om fingrarna och bli rädd för skuggmönster i månsken…

Kommentarer

  • Lena säger:

    Underbara bilder!!!! Förstår att det var värt frusna fingrar

    Den 16 april 2014 kl. 07:19
  • Eva säger:

    Tack så mycket Lena! Det var sannerligen lite magiskt! 😀

    Den 21 april 2014 kl. 21:59

Kommentera