Hosta, stånk och stön

Första måndagen i månaden och varningssignalerna ljuder över staden. Om det skulle bli luftanfall eller liknande. Gud bevare mig väl för att det aldrig någonsin kommer inträffa. Men om, så hör jag signalerna, idag klockan tre fungerar de. Och jag skulle kunna gömma mig i källaren bland byggdamm och ”bra-att-ha-saker”. Men nu behöver jag inte det.

Men jag har egna signaler för mig, i form av hosta, stånk och stön. Varning för förkylning. Alltså. Jag tar i lika mycket som äpplet på bilden. Stora kinder fulla av baciller som hostas ut i luften. Äckligt. Men så är det. Smekmånaden för mitt immunförsvar är alltså förbi. Det är nu det börjas. Många i min omgivning, stora som små personer håller på med sina signaler, hosta, stånk och stön.

Men äpplet mår nog ganska bra, även om det ser ut som om det för tillfället har en lite krystad tillvaro. För övrigt så hittade jag det hos mamma och pappa. Och pappa Pohlman var inte sen med att ge det en make-over. Bara en sådan sak gör ju i alla fall min existens en dag som denna mycket mer glädjefylld, trots diverse varningssignaler.

Kommentera