Hatkärlek

En av mina hatgrejer är att sopsortera. Eller rättare sagt att slänga alla dessa olika avfall i sina stora containrar med små, små hål. Jag blir tokig. Själva sopsorteringen i hemmet går alldeles utmärkt bra med fyra plåthinkar i köket och en komposthink under diskbänken. Men när plåthinkarna är fulla och innehållet ska förflyttas från hinkarna till de gröna containrarna och sen få plats i de där små, små hålen. Precis då brister det. Jag predikar om dubbelmoralen där ”de” vill att vi ska sopsortera, men att det sedan inte går att få ner skiten i de där rackarns containrarna för att det råkade vara så att en unge lekte i en sådan för x antal år sedan med dödlig utgång. Och givetvis är det tragiskt som bara den, men hur skulle det vara om barnen lärde sig att leka på lekplatserna och att vi andra med lätthet fick kasta våra sopor i olika containrar med ett hopp om en bättre miljö, utan att bli tokig?

Den här som tänkte att den skulle kasta alla sina jokrar hade uppenbarligen en större svårighet än mig trots att korten är så små och tunna att de skulle kunna pressas in i en springa på containern… dessutom kan man visst få böter om man inte kastar avfallet i. Nåväl. Jag fick hoppa på frigoliten, sparka iväg den i luften av lite irritation och sedan förgöra den för gott.