Gul & Blå

I morse pressade jag på mig ett par gamla brallor från Gul & Blå. Sannerligen gamla, men ändå, jag fick på mig dem. Gött mos. Vet att jag hade dem när jag senast var lite mullig, så jag provade. Det gick och brallorna höll även efter frukost. Och efter en promenad till ICA Maxi och det är banne mig en bit. Sen trodde jag dock att knappen skulle skjutas iväg och dragkedjan ge vika efter att jag hade fått korv och makaroner hos Moder Tereza. Då såg brallorna ut som om de skulle vara ett par moderna med synlig dragkedja, ni vet, men sånna byxor är det inte, bara jävligt tajta.

Hur som helst fick jag knäppa upp efter maten och sen nästan lägga mig raklång på hallgolvet och dra igen brallorna innan Frank och jag kunde gå hem i snöovädret. Sen var det nog, så fort vi kom hem åkte de av och jag hade fått ett skärp intryckt i sidfläsket av linningen, men fasen, det var det värt att själv bli gul och blå en liten stund för att få känna mig lite smalare. Sicka ytligheter.

Och nu sitter jag här med mjukisbyxor och tänker att de där gamla brallorna får ligga i en hög i garderoben ett tag till, tills jag minskat lite till och slipper få ett ofrivilligt skärp i midjan. Så får det bli. Men tänk att det här med att om man vill vara fin får man lida pin, det funkar tamigtusan för stunden ändå…