Frank och havet

Frank här. För en vecka sen så satt jag på stranden och viftade på tårna, kände in havsluften och kramade sand mellan fingrarna. Det var tider det. Hur skönt som helst! Nästan som utomlands. Den där ön alltså. Öland. Originellt namn på en ö måste jag säga.

Hur som helst. Jag tror att jag gillar att bada, det har jag ju berättat om förr, men nu fick jag sätta tassarna i Östersjön, sitta och filosofera med solen i ryggen och titta ut mot den där fyren som mamma gillar så mycket. Och självklart var jag insmord. Ordentligt. Don’t you worry child, som mamma brukar sjungsäga.

Dessutom pep jag ner till stranden på eftermiddagen när de andra var på väg hem eftersom jag inte viste riktigt hur jag skulle bete mig, om jag skulle gå bananas helt, slänga av mig badbrallorna och springa naken över stranden eller om jag bara skulle chilla i vattenbrynet, spatsera på det långgrunda och försöka plocka snäckor.

Som tur var blev det, det sistnämnda. Och nu längtar jag tillbaka. För nu är vi hemma i stan igen, här är det tydligen höst, inget shortsväder precis. Och inget hav.

Men jag måste säga att min första sommar på Öland har varit Franktastic!
Som ni ser!