Födelsedagen

Som ni redan uppfattat hade jag en alldeles utmärkt födelsedag som toppades med hamburgare på Kalk. Fast jag måste erkänna att det inte kändes som födelsedag, kanske var det för att jag tidigare i veckan fyllde 45 (som sagt, kommer bli lite tjatigt nu, fast med glimten i ögat förstås) eller så är det helt enkelt så att sen Frank kom till världen så är det födelsedag varje dag. Att få vakna upp till en leende son och se honom utvecklas är värt varenda present i världen, så från och med nu är det tydligen så att min födelsedag kommer i skymundan trots att jag tidigare nästan velat gå med en skylt som säger att jag fyller år.

Och det är klart, vissa påstår ju att man slutar fira efter en viss ålder, min den åldern kanske är nu då. 32 jordsnurr alltså, för när det väl är 45 på riktigt då ska minsann den här tantaluringen slå klackarna i taket och dansa på bordet med sin ungdomliga kropp. Haha.

Och hörrni, tusen tack för alla gratulationer, det värmer verkligen, jag blir alldeles rörd och vill tacka var och en, ni är underbara!

Och förresten, både Frank och Wilma passade på att festa till det ordentligt igår. Vad som hände, det får nog Frank berätta…