Ettåringen

Ettåringen här. Eftersom mamma inte hittar orden så passar jag väl på att berätta om mitt lekkalas som jag hade igår, när jag fyllde ett år ni vet. Nu är ju jag en stor kille. Lika stor som mina armar räcker högt upp i luften, i alla fall när mamma frågar hur stor jag är. Jag menar, då vill man ju ta i och visa sitt största.

Hur som helst. Jag hade bjudit in ovanstående godbitar, Alicia och Vincent, vi åt lite frukt och smörgås. Jag festade i och för sig till det på locket till en semla också, mums med grädde. Lite extra får man faktiskt smaska till med på sin första födelsedag. Så det så.

Men mest lekte vi i mitt lekhörn på kontoret. Vincent (hur fint hår har inte den gossen, bedårande, hör ni det, bedårande) lagade mat och diskade, jag fikade och assisterade medan Alicia (kolla den damens ögon, jag smälter) hittade några av mina andra leksaker och lattjade med. Det är bra roligt med kompisar måste jag ju säga även om vi mest pinnar på i vår egen värld. Och så fick jag ett paket av Alicia, en superfin pyjamas.

Som sagt, roligt med kalas. Så himla roligt att jag har bjudit in släkten och lite annat löst folk på lördag, då blir det ännu mer kalas med ballonger och allt. Nej, nu måste jag verkligen sova, små stora kids som mig ska sannerligen inte vara uppe vid den här tiden.

Så, sov gott raringar och tack igen för alla fantastiska gratulationer, ni gjorde min dag, eller mammas, hon blev mallig och varm i hjärtat, det vet jag. Tack!