Ett stort stycke bullmamma

Tänkte visa en bild på hela mig in action som bakande husmor eller ihärdig sömmerska, men nej, bevare er den synen. Jösses amalia, nu är jag stor som ett hus. Jag kanske kan piffa till mig så att det känns lite bättre, men bara ett stort stycke bullmamma, det kan ni vara utan. Har fått potatisnäsa och armar som en rysk kulkastare. Och nej, det är inget som helst fel med det, jag är bara väldigt ovan att ha den här kroppshyddan, bli andfådd mest hela tiden och ha ont lite här och var vid minsta rörelse. Dessutom har jag väl lyckats fått som en inflammation i revbenen på vänster sida, det hör såklart också till att det är en liten människa i mig som trycker på. Får väl försöka se det positiva i det och träna på andning när jag exempelvis försöker vända mig i sängen. Aj. In genom näsan ut genom munnen. Aj. Inte lätt att vara tung. Som sagt. Men nu är det ju toknära.

Så jag tycker att nedsläpp kan vara typ nu. För nu är jag nog så beredd som jag kan vara. Överberedd i materiella ting i alla fall. Tokigt. Men sant. Och jag sydde den där babybädden, verkar dock vara så att jag får sy ett till katten också. Men jösses så fint det blev. Säkert lika dyrt som att köpa ett, men roligare att göra själv som sagt. Och det var inte svårt, jag knyckte instruktionerna här ifrån.

Nåväl. I dag är det 8 dagar kvar till beräknat datum, jag har bakat bullar med min älskade mor och ojat mig gällande revbenen, klappat en liten fot som sticker ut på höger sida av magen och konstaterat att det här med att studera html och vektorgrafik går direkt skitdåligt just nu.

På det stora hela så är det förstås toppen, fast aningens jobbigt att vara ett stort stycke bullmamma, varför bakar du bullar då tänker ni, ja varför inte, för att det är gott och för att jag har en ambition att kunna styra över mitt sötsug så småningom och dessutom kunna röra mig utan att få ont, alltså motionera, så då bör det jämna ut sig…