En vändning…

Så här var det. Jag hamnade i ett showroom på Aspholmen en solig dag i september, blev knockad av designklassiker och nyfiken på att byta bransch. Kånkade runt på Frank i vimlet av piffat fredagsfolk och klappade snällt på sköna textilier, välgjorda möbler och symetriska former i koppar. Ni kanske kommer ihåg.

Med andra ord befann jag mig på ett nytt favoritställe, en samlingsplats för finheter och funktionell design. En plats där jag direkt visste att jag skulle trivas. Då var ju bara frågan hur jag skulle få människorna och möblerna där att trivas med mig.  Så jag skickade in en spontanansökan som helt plötsligt blev högst aktuell.

Jag fick komma på intervju. Tog på mig turkavajen trots en sprucken knapp mitt på, tänkte äsch, det där är inget man tänker på om jag bara lägger den lite åt sidan, kavajen alltså. För kavajen måste med, annars funkar det inte. Handsvetten var ett faktum, men jag hoppades att mitt fasta handslag och mitt nyfikna nylle skulle finta bort skönhetsskavanker som sprucken knapp, finnar i pannan och handsvett.

Och banne mig, jag lyckades. Jag fick komma tillbaka till något som jag trodde var en andra intervju men som visade sig vara en träff där jag blev erbjuden en tjänst som inredningssäljare. Hallå, fattar ni? Jag förstår det inte riktigt än och jag är inte helt hundra på om de förstår min kärlek till väl utfört hantverk i form av möbler och pryttlar.

Dra mig baklänges vilken vändning i karriären och jösses så spännande att jag ska få bekanta mig så pass med finheterna att vi ska bli som ler och långhalm, att jag ska få ge dem nya hem och lära mig massor inom säljbranschen. Och ja, jag vet att det är en liten del som handlar om finheter i ett ljust och fräsch rum, men hej, jag ska få arbeta som inredningssäljare, ni hör ju själva, som gjort för mig.

Eller ja, jag hoppas det förstås. I mitten av maj byter jag från fröken till försäljare.
Och den 24:e mars ska jag få följa med på möbelmässa.
OMG, jag kommer gå bananas…