Djungelvrål

Frank speaking. Ni skulle hört mig igår. Gladiatorerna, släng er i väggen, klätterväggen eller vilken vägg som helst. När ni höll låda på TV sov jag till en början som den lilla gullegris jag är i pappas famn, sen vaknade jag med ett ryck och skrek så att det skallrade i fönsterrutorna. Jag tog ifrån tårna och mamma och pappa försökte trösta sitt bästa. Förstås. Jag vet inte om jag drömde något läskigt eller om mitt undermedvetna blev förbannat hungrigt, för efter en stunds vrålande på både in- och utandning och en ren blöja senare fick jag komma till kiosken och allt blev frid och fröjd igen.

Men ni förstår vilket vrål, kanske firade jag med ett fredagsvrål utöver det vanliga med tanke på att det var min månadsdag igår. Ja, jag vet inte riktigt men hoppas inte att det inträffar igen för jag blev ju lika skitnödigt rädd som mamma och pappa, och det är det inte värt vill jag lova. Sen sov jag gott i min säng till dess att mamma skulle börja stormkoka min fina nappflaska, och resten vet ni ju.

Och nu sover jag räv igen i mammas famn. De, mamma och pappa har dessutom gett mig Sempers magdroppar med hopp om att jag inte ska vråla lika mycket igen, de vill säkert inte lägga sina pengar på att byta fönster så nu håller vi tummarna för att det där inte bara är hokus pokus utan verkligen fungerar, vad tror ni?